Skriv ut

Jaget eller laget

Vilket system ska ha man för att det ska bidra till ett bättre värdskap och därmed den bästa lönsamheten långsiktigt? Individuell lönesättning, fast lön eller någon form av gruppbonus? Vad tycker du? Läs berättelsen om Lotta och tyck gärna till.

Lotta jobbar extra med att sälja skor. På ett av landets finaste varuhus säljer hon herrskor till alla som anser sig ha råd. Här är det kvalité som gäller och många av paren på hyllan kostar ett par tusen kronor. Lotta har haft jobbet till och från i många år och är mycket uppskattad hos chefen.

Efter fem års studier återvänder hon med sin man till Sverige. Kassan är skral och hon tar genast upp sitt gamla extrajobb igen. Det intressanta är att när Lotta kommer tillbaka den här gången har det skett vissa förändringar i butiken. Nya direktiv från ledningen innebär att arbetet är mer reglerat. Medarbetare ska nu bete sig på ett speciellt sätt, alltid hälsa kunderna välkomna när de stiger in i butiken och lokalen är närmast indelad i zoner där varje medarbetare ansvarar för sin del. Och sist men inte minst, inne på lagret visas varje försäljares resultat med ett stort diagram. Ledningen har tänkt tydlighet, de vill få reda på vad som händer, de vill bli bättre, ha större kontroll.

Jag träffar Lotta på hennes första vecka. Hon står mitt i butiken, i sin zon, och skrattar åt alla nya direktiv. Hon säger: "Välkommen" till mig och ler, "vi ska säga så till alla som kommer in." Vi snackar en stund som goda vänner och hon hinner berätta för mig om ledningens nya idéer. Jag har hört det förr och ser det som ett tydligt tecken på att butiken nog inte går så bra som man kanske kan tro. Lotta håller med: "Det känns", säger hon.

När hennes första vecka är slut kommer diagrammet upp på väggen. De fem försäljarnas namn står i nederkant och den lodräta axeln anger tusentals kronor. Lottas namn står längst ut till höger. Diagrammet visar en ganska jämn kurva som vid sista punkten sticker iväg brant uppåt. Det ser ut som Mount Everest flyttat till Sverige. Lotta blir närmast generad, samtidigt känns det lite ballt, säger hon. Nästa vecka är det samma sak. Och nästa. Ett svenskt fjällandskap som avslutas med Mount Everest.

Efter två månader har alla sett vad som sker. De fem försäljarna har flyttat runt i butiken, de har inlett varje möte med "Välkommen", även om det känts lite tillgjort. (Som när en gäst svarade: "Så du har också gått kursen", efter att han hälsats välkommen för femte gången i varuhuset.) De har följt reglerna och inte börjat improvisera förrän gästen visat sig vara verkligt intresserad. Men trots det ligger nära nog hälften av all försäljning på Lotta. Och de dagar hon är ledig syns direkt i statistiken. Chefen själv är inte speciellt förvånad, men trodde kanske inte att hon skulle vara så överlägsen. Och hennes oro växer sig allt starkare inför den dagen då Lotta ska komma in och säga att hon fått ett av alla de jobb hon söker.

Berättelsen är hämtat ur Det välkomnande ledarskapet av Jan Gunnarsson & Olle Blohm