Jag märkte direkt att hon var speciell. Den äkta glädjen i ett par ögon, tillhörande en kanske 25-årig tjej, klädd i en vit och lite skrynklig skjorta. Runt halsen en röd smal slips hängande lite på sniskan och håret rufsigt uppsatt med en svart hårklämma.

”Välkommen vännen, är du själv?”

Efter en föreläsning för Rektorsakademin på Sveriges framsida, gick jag ner för Avenyn och hamnade av en slump hos Elin. Jag borde inte gått dit, jag vet, men matchen mellan suget och förnuftet slutade med att jag nu satt där de serverar saker med ost, tomatsås och kombinationer av det mesta ovanpå.

La Gondola var en rätt vanlig typ av pizza- och pastakrog, upptäckte jag. Ett akvarium mitt i lokalen. Italiensk musik i bakgrunden. Tavlor i rött, grönt och rött. Stearinljus. Det ovanliga var en tjejen som nu stod framför mig med ett litet block.

”Jag skulle vilja ha en cola light, till att börja med, gärna med en citronskiva och lite is, tack.”

”Jag är precis likadan, mycket citron ska det vara, titta lite i menyn så är jag snart tillbaka”, sa hon varmt.

Så upptäckte jag hur hon pollinerade borden som var hennes, med sin värme. Såg hur gästerna sken upp, ofta med ett skratt. Hur hon la handen på någons axel och sa ett ”grattis”.

”Det blev två skivor, vännen”, sa hon och ställde ner glaset och undrade om jag lyckats välja något ”av allt det goda”.

Det hade jag. Under måltiden var hon framme och undrade om jag ”hade det gött”.

I väskan hade jag ett ex av Det goda värdskapet och jag bestämde mig för att ge henne det som ett tecken på min beundran och uppskattning. Jag funderade ett tag på vad jag skulle skriva till henne i boken. Hur svårt det är att ge beröm så att det verkligen uttrycker det man menar och inte bara något klyschigt. Till slut blev det:

”Elin! Tack för ett fantastiskt värdskap. Hoppas att du och de du jobbar för verkligen förstår hur mycket du är värd! Janne.”

Jag överlämnande boken till henne och tackade henne för en fin upplevelse. Förvånat neg hon lite nätt och sa, ”oj, tack så himla mycket!”.

När jag fortsatte nedför Avenyn tänkte jag på att det verkligen är så. Hur stor skillnad en människas sätt att möta sina gäster, betyder för verksamheten eller platsen. Eller rättare sagt, hur viktigt valet vi alla gör om dagarna, om hur vi ser på de vi arbetar för och med, verkligen är. Det tänkte jag på. Och att nästa gång som Capricciosan brottar ner grönsalladen i denna stad, ska jag ringa till La Gondola och undra:

”God afton, finns Elin ledig ikväll vid 19, bord för en person?”

Text: Jan Gunnarsson  (Ur boken Tankar om värdskap, som utkommer februari 2012.)

DELA INLÄGG