Hon står med ryggen mot mig. Lite bredbent. På hennes jacka står det VÄRD med stora bokstäver. När jag passerar henne ser jag att hon står med korslagda armar och betraktar oss morgontrötta resenärer med bister min. Inte skulle då jag våga mig fram och fråga om vägen om jag var vilsen. Undrar just hur hon ser på sitt uppdrag. Och vad det uppdraget är egentligen. Om hon är anställd som vakt blir det nog ingen skillnad bara för att det står värd på ryggen.

Jag tror att de har ett lite annat uppdrag än att bara bevaka oss som åker med tunnelbanan. Jag tror att det handlar om att bidra till en god stämning och att finnas till för de som behöver hjälp. Lokaltrafiken är ju till för oss resenärer och är beroende av att det rullar på och att vi trivs så att vi i våran tur blir bra resenärer. Trafikvärdar har en viktig funktion, i den rollen ingår säkert också att vara vakt. Men hur går det till att vara vakt och samtidigt vara en bra värd, utan att göra avkall på säkerheten?

Jag har mött många värdar, med eller utan tryck på ryggen. De bästa är de som kanske inte ens ger sig ut för att vara det, men är det i alla fall. Finns det ett välkomnande förhållningssätt som visar sig i öppenhet och tillgänglighet, ja då behöver jag inte tveka med att gå fram och ställa min futtiga fråga. Då kanske det till och med är den andre som upptäcker mig och min vilsna blick och är den som tar första kontakten: "Hej, vad kan jag hjälpa dig med?" Den värden vill jag gärna möta nästa gång jag behöver det.

Katarina Bergström

DELA INLÄGG