Hon kommer springandes i full fart på plattformen, som vore det en nödsituation. Det fångar snabbt min uppmärksamhet, när jag ska kliva på snabbtåget till Göteborg. Så stannar hon upp vid dörren bredvid mig och frågar med flämtande röst tjejen med barnvagn om hon behöver hjälp.

”Tack snälla”, säger den förvånade mamman, ”min kille kommer alldeles strax, han är bara och köper en tidning, men tusen tack för omtanken”.

När hon passerar mig på väg tillbaks till sin vagn frågar jag henne om plats 16 (en favorit) i vagn 2 är ledig.

”Vad trevligt att se dig igen, det var inte så länge sedan du reste med oss senast!”, säger hon med ett leende över hela ansiktet. Jag känner igen henne och kan se på namnbrickan att hon heter Li. Minns henne som en som en person som levandegör ordet ”omtänksamhet”.

”Inga problem, plats 16 är din hela vägen till Göteborg!”

Några minuter efter att vi rullat iväg kommer hon genom vagnen för att titta på biljetterna. Vi är inte många den här tidiga söndagsmorgonen. En äldre kvinna, en 40-årig affärsman som öppnat sin laptop innan vi lämnat station. Och jag, på väg till en föreläsning på Gamla Ullevi för 200 ungdomar som arbetar med events på framsidans huvudstad. Hennes uppmärksamhet är som om vi var hennes vänner.

”Välkommen, trevligt att ha dig här.”

”Jag hade bokat plats nr 7, men du sa att 16 var ledig.”

”Det går så bra, men nu ska du få höra, jag har gjort ett jättemisstag, för du hade väl bokad vegetarisk mat (det fina med årskort är att de serverar mat vid bordet)?”

”Jo, precis”, svarar jag.

”Du förstår, jag glömde hämta ut specialmaten innan vi lämnade Stockholm, jag vet inte vad jag tänkte på, men så är det. Men vad jag gjort är att jag reserverat en vegetarisk pasta i Bistron.”

”Det är lugnt, jag hämtar den när jag blir sugen.”

”Nej, nej, det är självklart jag som hämtar den åt dig, sitt du här och ha det skönt.”

Vi passerar Södertälje och Li kommer ut med sitt leende och en kaffevagn, frågar oss om vi önskar något att dricka och om vi har det bra. Någonstans vid Katrineholm är hon i farten igen. Den här gången med en sprayflaska och trasa. Hon tvättar av alla bord i vagnen.

”När det finns tid över och det inte är så många i vagnen så finns det alltid något av värde att ägna sig åt, som dessutom gör det enklare för mina kollegor som tar vid efter att jag gått av”, säger hon till damen en bit från mig. Jag börjar tro att jag befinner mig i värdskapshimlen.

När vi rullar in i Göteborg frågar jag om jag får ta en bild av henne. Hon rodnar lätt och säger: ”Tack, men jag tror att vi har en policy inom SJ att det måste till ett tillstånd från driftsledningen, jag är ledsen, men så är det nog”.

”Jag förstår, men kan jag få ditt efternamn så jag kan fråga dem?”

”Li, Li Falksveden”, säger hon och fortsätter, ”hoppas vi ses snart, ha en bra dag och välkommen tillbaka till oss på SJ”.

När jag går av tåget tänker jag att det skulle finnas tre klasser på SJ. 1:a, 2:a och en Li:a. Jag skulle då betala lite extra för att få åka med Li som värd.

Text: Jan Gunnarsson

DELA INLÄGG