Klockan är 06.30 och jag står vid frukostbuffén vid hotellet och tar för mig av äggröran. Lite trött efter resan igår, har gått ner tidigt för att äta frukost i lugn och ro. Plötsligt bryts friden och en svart och vit tsunami av finklädda ungdomar väller in. Uppenbarligen har de fått lov att styrka sig med frukost inför studentfirandet. Jag känner hur det knyter sig inom mig av obehag, men var ska jag sitta nu då? Jag tittar mig desperat omkring efter en lugn hörna. Nu närmar sig den högljudda flocken. Det klapprar av högklackade skor. ”Å, oliver guuu va gott”. ”Jag ska ha Philadelphiaost.” ”Varför är det kniv och gaffel?”  Jag vänder ryggen till och jag antar att hela min stela kropp talar sitt tydliga språk. Om de nu ens lägger märke till mig.

Men så. Mitt upp i alltihop så händer något. Plötsligt kommer en insikt. Jag har faktiskt ett val. Jag kan välja hur jag vill ha det. Allt som vi brukar prata om på föreläsningarna är ju sant. Jag kan bestämma mig för om jag vill vara en ogin sur tant. Eller inte. Jag kan välkomna det här ögonblicket eller inte. Jag börjar tänka på vilken härlig tid det var det där med studenten, den händer ju ändå bara en gång i livet, jag tittar mig omkring, jisses vad söta de är. Jag tar färdigt av äggröran och vänder mig om till den kostymklädde unge mannen med studentmössan på sned. Jag ger honom mitt allra vänligaste leende och säger: ”Grattis, ha det så kul idag.”

DELA INLÄGG