MISSAT NÅGOT PÅ SENASTE TIDEN?

Washington DC, en tunnelbanestation en kall januarimorgon 2007.

En man med violin spelar Bach i en timme.
Under den timmen passerar ca 2000 personer.

Efter 3 min spelande uppmärksammar en medelålders man musikanten och drar ned tempot i sina steg. Han stannar några sekunder och fortsätter sedan vidare.

Efter 4 min: Violinisten får sin första dollar. En kvinna kastar myntet i hans hatt utan att stanna.

Efter ca 6 min:
En yngre man lutar sig mot staketet och lyssnar en stund, men tittar snart på klockan och går vidare.

Efter 10 min:
Ett barn i 3-årsåldern stannar, men modern drar honom vidare. (Flera barn stannade men blev utan undantag omgående ivägsläpade av sina föräldrar)

Efter 45 min:
Violinisten har spelat oavbrutet. Endast 6 personer har stannat för att lyssna en kort stund.
Ett 20-tal personer har lagt pengar i hans hatt, men de flesta utan att sakta in. Violinisten fick ihop 32 dollar sammanlagt.

Efter 1 h:
Musikanten slutar att spela och det blir tyst. Ingen lägger märke till att han slutar, ingen applåderar.

Sanningen:
Musikanten som spelade är Joshua Bell, en av världens främsta nu levande violinister och musiker. Han spelade några av Bachs mest krävande stycken på en violin värd 3,5 milj dollar. Två dagar tidigare spelade Joshua Bell för utsålda hus i Boston, biljetterna kostade i genomsnitt 100 dollar.

Detta är en sann historia. Joshua Bells inkognitospelning på
T-banestationen organiserades av Washington Post, detta som en del av ett sociologiskt experiment om perception, smak och människors prioriteringar.

Man ställer frågan: "Lägger vi överhuvudtaget märke till skönheten i en vardaglig miljö vid en opassande tidpunkt? Stannar vi till för att uppskatta skönheten? Känner vi igen en talang i ett oväntat sammanhang? Hur många av oss går på fina koncerter och betalar dyra pengar för något vi inte har
vett att uppskatta?"

En slutsats i mängden:
Om vi inte väljer att stanna till när en av världens bästa musiker spelar några av världens bästa stycken på ett av världens finaste instrument...

HUR MYCKET ANNAT GÅR VI INTE MISTE OM?

MÖTE DEN 18 MARS!

Under året kommer vi träffas för att höra hur olika livsåskådningar ser på ett välkomnande förhållningssätt och vad de kan lära oss. (Den här gruppen är helt obunden till någon särskild tradition, tro eller partipolitik). Jag kommer be människor som representerar Kristendom, Humanism, Buddism, Judendom och andra åskådningar att komma och berätta. Först ut är Islam med Imam Mohammad Muslim från Aisa moskén i Stockholm, som kommer att tala om "Islam. En välkomnande religion". Vi får även chans att ställa ALLA typ av frågor.
Vill du vara med, det kostar inget, så skicka ett mail till mig på
jan@vardskapet.se. Välkommen!

NYA CHANSER VARJE DAG

Missa inte möjligheten att hjälpa någon annan. Den chansen kanske inte kommer tillbaka.

Det kan vara en liten ynka handling, som kan betyda mycket för den du sträcker fram en hand till

Värdskap är som ett frö. I det lilla vilar det stora.

OM GLÄDJEN ATT GE

Fick detta om värdskap från Paolo Coelho, som skrivit Alkemisten.

Two men were crossing the desert when they saw a Bedouin's tent and asked him for shelter. Even though he did not know them, he welcomed them in the way that the conduct of nomads dictates: a camel was killed and its meat served in a sumptuous dinner.

The next day, as the guests were still there, the Bedouin had another camel killed. Astonished, they protested they had not yet finished eating the one killed the day before.

"It would be a disgrace to serve old meat to my guests," was the answer.

On the third day, the two strangers woke early and decided to continue on their journey. As the Bedouin was not at home, they gave his wife a hundred dinars, apologizing for not being able to wait, because if they spent any more time there, the sun would become too strong for them to travel.

They had traveled for four hours when they heard a voice calling out to them. They looked back and saw the Bedouin following them. As soon as he caught up with them, he threw the money to the ground.

"I gave you such a warm welcome! Aren't you ashamed of yourselves?"

In surprise, the strangers said that the camels were surely worth far more than that, but that they did not have much money.

"I am not talking about the amount," was the answer. "The desert welcomes Bedouins wherever they go, and never asks anything in return. If we had to pay, how could we live? Welcoming you to my tent is like paying back a fraction of what life has given us."

FÖRESTÄLLNING DEN 12 MAJ 2010

Nu är det spikat! Den 12 maj uppträder jag med Den Turkosa Orkestern på Nalen i Stockholm! Det blir 10 låtar och mycket prat om konsten att välkomna sig själv och andra. Fri entré för 120 personer och en turkos kväll. Här kan du anmäla dig!

VÄRDSKAP ÄR PERSONLIGT ANSVAR

Många människor vill bli tillsagda vad de ska göra. Någon annan ska fatta beslutet. Det finns många anledningar, men jag tror den största är; "om du talar om vad jag ska göra, då är ansvaret för utfallet ditt, inte mitt. Jag klarar mig".

Så skriver den kloke Seth Godin.

VÄRDSKAPETS INNERSTA VÄSEN

När man verkligen förstår skillnaden mellan att välkomna sig själv och att välkomna sitt själv, har man tagit sig till värdskapets innersta väsen. Att hitta den turkosa punkten i oss själva och möta människor och världen utifrån den, skapar en gemenskap bortom alla flyktiga möten vi har under en dag.

Jag är inte säker på att jag själv förstår mitt själv.

TANKAR PÅ PERRONGEN

En rejäl tågförsening säger rätt mycket om en människas egenskaper. Biologerna säger att det bara är några gener som skiljer oss från exempelvis apor.

Ibland är det extra tydligt.

ATT VÄLKOMNA SITT SJÄLV

Jag fann den här dikten om att välkomna sitt själv, skriven av nobelpristagaren Derek Walcott.

The time will come
when, with elation,
you will greet yourself arriving
at your own door, in your own mirror,
and each will smile at the other's welcome,

and say, sit here. Eat.
You will love again the stranger who was your self.
Give wine. Give bread. Give back your heart
to itself, to the stranger who has loved you

all your life, whom you ignored
for another, who knows you by heart.
Take down the love letters from the bookshelf,

the photographs, the desperate notes,
peel your own image from the mirror.
Sit. Feast on your life.

Kan det sägas finare?

DEN TURKOSA ORKESTERN

I april blir det en föreställning om välkomnandets konst på Nalen i Stockholm. Datum spikas denna vecka. Det blir 9 låtar, en del snack och läsande om konsten att välkomna sig själv och andra.

Meddelar när det går att få en fribiljett (till mina trogna bloggläsare).

Ska se, vilken låt ska jag börja med...