VÄRDSKAP MED KAMERA

Jag är i Skara och talar för 50 lärare och administrativa människor på två gymnasieskolor.

"Vill du ha en liten solskenshistoria", undrar Maria som kommer fram i pausen.

Hela mitt ansikte säger ja tack!

"Jo det var när jag och en kompis var på resa i Nya Zeeland. Vi liftade, man gjorde det på den tiden".

"Ja, det gjorde man", säger jag nostalgiskt.

"I alla fall, där på den norra ön, blev vi upplockade av en farbror i 70-årsåldern, han hade en rätt liten och enkel bil. Det var en såndär mysig en. Gubben alltså. Efter ett tag så ville han att vi skulle titta i ett album som låg i baksätet. Det var fullt av bilder på liftare, säkert över hundra. Vi undrade vad gubben höll på med, men vi var ändå inte rädda för att han skulle vara en tokgubbe. Efter ett tag så stannade han och undrade om han fick ta en bild. Vi undrade lite försiktigt varför. Han förklarade då vad han höll på med. Sedan ett par år tillbaka hade han blivit änkling och istället för att sitta hemma och tjura tog han bilen och hjälpte liftare på vägen. "De är ju trevliga att tala med, men jag gör lite mer än så. Jag tar bilder och skickar hem till föräldrarna som nog är nyfikna på var deras barn befinner sig".

Maria tittar på mig och fortsätter.

"Det var ju innan mobiltelefoner var en stor grej. Och när vi reste runt på olika vandrarhem där på norra ön och berättade om Jim, han hette så, var det många som hade blivit plåtade av honom Många mammor och pappor runt i världen hade han gjort glada med sin fritidssyssla".

Alla kan göra något.

Go Jim, go.