FÖR ATT VÄLKOMNA ANDRA...

Jag befinner mig på ett hotellrum i Örnsköldsvik, Ö-vik för oss som varit där några gånger. Det är eftermiddag och jag tänker ta mig en liten tupplur (varför heter det så?) innan föreläsningen om ett par timmar. Tar av mig skorna, ställer in väckningen på mobilen och lägger mig på sängen.

Hinner knappt få ner ögonlocken när det börjar ringa i korridoren utanför. Inser efter någon sekund att det är brandlarmet. Efter många år i hotellindustrin vet jag att det är att hoppa upp, ta med mig nyckeln (om jag behöver ta mig tillbaka till rummet), inte ta hissen, hitta en nödutgång och ta mig ut.

Vilket är precis vad jag gör.

Någon minut senare befinner jag mig utanför entrén till hotellet, tillsammans med några andra som tänkt likadant.

En av receptionisterna kommer ut och säger att det inte är någon fara, "ett falsklarm". Som så ofta.

"Jaså, var det köket?", undrar den rutinerade.

"Nej det var från ett rum", säger den stressade.

"Ett rum?", fortsätter jag.

"Det bor en gäst där som ägnar sig åt meditation".

"Meditation, hur kan det utlösa ett brandlarm??", nu börjar det bli intressant.

"Inte själva meditationen, men han kör med rökelse och det är vad som fick fart på larmet". Hon har svårt att hålla leendet borta.

Jag går upp på mitt rum och tänker, vad är det för vits att sitta där och välkomna sig själv om priset är att hela huset måste utrymmas. Att själva tanken med att välkomna sig själv är att det leder till att vi välkomnar andra. Att det inte bara blir en enkel liten egotripp.

Som skrämmer ut folk på gatan.