ATT SKÖRDA LITE VÄRDSKAP

Jag står och plockar ihop mina sladdar och datorn efter en föreläsning i Malmö, när han hastigt kommer gående emot mig. Han räcker fram sin hand och vill "bara tacka för en inspirerande stund", men framför allt vill han berätta en sak.

"Jo, det här med värdskap är ju något man inte alltid ser resultatet av på en gång, vet du".

"Hur tänker du då?", han får mig att avbryta nedpackandet av prylar.

"Du vet, det var på den tiden jag körde buss, några år sedan nu. I alla fall så fanns det en ung kille från Balkan som ingen ville ta i med tång i förorten där jag bodde. En riktig bråkstake, skulle man kunna säga. En dag kom hans pappa med grabben till mig och undrade om jag kunde hjälpa killen att bli busschaffis. Jag var ju lite tveksam, men jag kände för killen och sa till honom att jag skulle hjälpa honom, men under ett villkor; inget tjafs och inget skit utan satsa hundra".

"Gick grabben med på det?"

"Jo, så vi jobbade ihop ett tag och sedan gick killen vidare i livet".

"Har du hört något av honom sedan dess?"

"Det var det jag skulle komma till, För ett tag sedan var jag och hustrun ute gick på stan när plötsligt en buss började tuta för fullt när vi gick över övergångsstället. Först blev vi jäkligt rädda och undrade var det var frågan om, vet du. Men sedan öppnades dörren och ut kom grabben, jag hjälpt några år tidigare! Han bjöd mig in i bussen, där tog han micken och förklarade för alla förvånade människor att "det var den här mannen jag har allt att tacka för att jag är busschaufför idag", det blev spontana applåder ombord! Så det jag bara ville säga är att det man gör gör idag kan ge frukt långt senare".

Tror det var första gången jag glömt min dator när jag lämnat en lokal.