ATT SLUTA STARKT

Filmen Hotel Rwanda handlar om en hotellchef som gör allt vad som står i hans makt att hjälpa människor undan en säker död i ett av de blodigaste inbördeskrigen världen någonsin har skådat. Han fyller det lilla hotellet med människor han bytt till sig mot alkohol och annat. I slutet av filmen så ska de åka iväg från ett läger i en buss och ett barn kommer springande och vill följa med från helvetet. "Tyvärr, det är fullt säger någon". "Come on", ropar hotellmannen, som släpper ombord grabben och avslutar filmen med orden.

"There is always room for one more".

ATT TACKSAMT TA EMOT

Vi skulle ha vänner på middag. Jag hade inhandlat olika varianter av det svarta guldet för att kunna agera barista i köket, då jag vet att de tycker mycket om gott kaffe. Så till efterrätten slår jag till:

"Vad kan vi bjuda på, latte, eller kanske en liten cappuchino, si?", säger jag stolt och beredd att ta upp en beställning.

"Inget märkvärdigt för oss, vi tar vad ni tar".

Denna dolkstöt för några som bemödad sig att erbjuda ett cafésortiment en classe, skulle bara kunna överträffas av:

"Det behövs inte".

"Tja, om någon annan ska ha , kan jag väl ta..."

Hur fel kan det bli.

VAD VI LÄR VÅRA BARN.

Vid hotellfrukosten hamnade jag bredvid en högljudd familj med ungar som ville annat än trötta föräldrar.

- Da,da,da, du e dum, da..

- Ja men sluta nu då!

- Da,da,da..

- Snälla sluta!

- Da, da, titta mamma bullar, man kan få bullar..

- Åt din smörgås nu, vi ska snart iväg.

- Å kolla en TV kan dom byta kanal till barnprogram..

- Sluta... vill du ha en snäll eller arg mamma, vad vill du ha?

- En snäll.

- Ja, just det uppför dig då så slipper jag bli arg.

- Får jag springa till rummet och hämta en sak..

- Suck.

Undrade hur det var när mina barn var i samma tempo som dessa? Hur pratade jag till dem, hur hanterade jag en liknande situation? Kanske precis likadant.

Tänkte på vilken signal hon skickade till barnet. Att om mamman skulle vara snäll eller arg var ett ansvar som låg på barnet. Tänk om ungen går runt i livet och tänker likadant. "Att jag reagerar som jag gör beror på andra eller annat".

Ett blivande offer. Hemska tanke.

ATT LEVA LIVET

"Lev ut dina drömmar, inte din historia".

Rätt bra sagt av någon.

SÄLJARE OCH FLYGVÄRDINNOR MEST UTSATTA

Folk som ständigt måste le på sina arbeten har lättare för att bli sjuka än andra. Säljare, kabinpersonal på flygplan och andra serviceanställda är mest utsatta, visar en ny undersökning.

   Att tvingas le mot sin vilja kan utlösa depressioner, uppger den norska nyhetsbyrån NTB.
  Slutsatsen har dragits av forskare vid universitet i Frankfurt am Main i Tyskland.
  - Varje gång någon måste undertrycka sina verkliga känslor får det negativa konsekvenser för den personens hälsa, säger Dieter Zapf, professor i psykologi.

Värdskap kommer inifrån. Eller som en indisk guru jag träffade uttryckte det:

"Våra liv blir vackra, inte för att vi är perfekta. Våra liv blir vackra, när vi lägger hjärtat i det vi gör".

ATT DELA BRÖDET

En dag satte de av misstag in en annan fånge i hans cell. Efter ett tag upptäckte vakterna misstaget. Fången på tillfälligt besök, har senare vittnat om att det var den enda gången under hela fångenskapen som någon hade delat sin matranson med honom. "Alla var bara helt upptagna med att få mat till sig själva".

Vad den givmilde hette? Raoul Wallenberg.

DENNA FRUKTANSVÄRDA ISOLERING

"För att kunna omdana världen till något nytt måste människorna själva psykiskt slå in på en annan väg. Inget brödraskap kan uppstå förrän var och en verkligen blivt den andres bror. Ingen vetenskap och ingen materiell vinning skall någonsin kunna lära människorna att fördela sin egendom och sina rättigheter utan att kränka varandra. Ständigt skall var och en få för litet, ständigt kommer de att knota, avundas varandra och förgöra varandra. Ni undrar, när allt detta skall fullkomnas. Det skall fullkomnas, men först måste mänsklighetens isoleringsperiod ta slut".
   "Isoleringsperiod? Vad är det för isolering?" frågade jag honom.
   " Jo, den som nu härskar överallt, särskilt i vår tid, och som ännu inte är slut och ännu inte har nått sin gräns. Ty envar strävar numera att avsöndra sin egen person så mycket som möjligt från andra, envar vill i sig själv erfara hela livets fullhet. Och likväl blir resultatet av alla hans
ansträngningar inte livets fullhet utan det fullständiga självmordet, inte självbestämmande utan fullständig isolering. Alla har ju i vår tid söndrat sig som individer, var och en isolerar sig i sin håla, var och en avlägsnar sig från den andre, gömmer sig själv och allt vad han ägen, och slutet blir
att han stöter bort människorna och själv blir bortstött av dem. Han hopar rikedomar i sin ensamhet och tänker: ´Vad jag jag nu är stark och trygg!´Och han vet inte, den oförståndige, att ju mer mera han hopar, desto djupare
sjunker han i självförintande vanmakt. Ty han vänjer sig att endast lita på sig själv, att leva som en enhet avskild från det hela, han har lärt sin själ att inte tro på mänsklig hjälp, på människorna eller mänskligheten och han bävar endast för att förlora sina pengar och de rättigheter han genom
dem förvärvat. Människoanden vill numera i sin överlägsenhet inte inse att individens sanna trygghet inte består i hans personliga isolerande kraft utan i den allmänna gemenskapen människorna emellan.
    Men den tid skall ovillkorligen komma, då det blir slut även på denna fruktansvärda isolering och då alla med ens fattar hur onaturligt de avskilt sig från varandra. Då skall det bli en annan tidsanda, och alla skall förvåna sig över att de så länge har suttit i mörkret och inte sett ljuset".

Skrev Dostojevskij i Bröderna Karamazow. (1919 kom det ut på svenska).

Jojo.

ATT GE IGEN

Sitter och förbereder nästa vecka och fastnar på CNN som intervjuar Kevin Spacey.

"Om du har lyckats bra, oavsett i vilken bransch, så har du en skyldighet att skicka ner hissen till andra".

Riktigt stora skådespelare är ofta riktigt stora människor.

VÄRDSKAPSMARA

Funderar på att genomföra en långföreläsning i värdskap. Min tanke är att börja 09.00 och tala om värdskap till 21.00. Med två kaffepauser om 15 minuter och lunch samt middag om 45 vardera blir det 10 timmars talande. Tänker dela in det hela i fyra block. Man kan anmäla sig till hela rasket eller boka ett eller flera block. Det kommer att vara i en liten biograf med riktigt sköna stolar. För att jag det ska vara en framgång krävs inte bara att jag lyckas tala så länge, utan att publiken tycker det är inspirerande, utvecklande och roligt, hela dagen. Jag tänker mig en liten slant för att lyssna och att intäkterna ska gå till ett projekt för krigsänkor med barn i Uganda. Fritt inträde för arbetslösa.

Det hela låter kanske lite ambitiöst, men inte jämfört med vad jag hittade på webben:

The longest speech in the world is the Cuban President Fidel Castro's speech of 32 hours 21 minutes and 15 seconds during which 345821 people have been forced to listen to him. Officials from Guinness book of records recorded it as the worlds longest speech to the biggest crowd.

Då jag inte är en diktator som kan tvinga min publik att sitta artigt, så måste väl mitt budskap och framförande vara desto attraktivare.

Håll ögonen öppna. Massera rumpan. Förhoppningsvis kommer en inbjudan under året.

ATT VÄLKOMNA VÄRDIGHETEN

Bland alla ekonomer som talade om den globala finanskrisen, på World Economic Forum i Davos, dyker Paolo Coelho, han med Alkemisten, upp med en liten historia han så gärna ville berätta för gänget. Den går ungefär så här:

"Jo, det var för många hundra år sedan och borgmästaren i staden hade bjudit långväga gäster på en stor middag. Precis när de skulle börja äta upptäckte värden att det inte fanns salt på borden. Han kallade till sig sin son och sa:

- Min son, jag ber dig gå ner till marknaden och köpa salt, och som vanligt vill jag att du inte betalar för mycket eller för lite för saltet.

- Javisst far, sa grabben och lunkade iväg.

Gästerna runt bordet blev förvånade, efter ett tag tog en av dem till orda:

- Alltså, vi kan ju alla förstå att du inte vill betala för mycket för saltet, men varför i hela friden uppmanade du grabben att inte betala för lite?

- Jo, om någon vill ha för mycket, är det säkert någon som vill utnyttja min situation, och omvänt om någon erbjuder ett mycket lägre pris än det gängse, är det troligtvis någon som är i desperat behov av pengar, kanske till mat för barnen eller en sjuk vän, och jag vill inte lära mina barn att dra nytta av det.

De satt länge tysta och tänkte på vad han hade sagt".

Kan berättelser förändra världen?