MANIFEST FÖR VÄLKOMNANDE SVERIGE!

Jag har startat en kampanj på Facebook för ett välkomnande samhälle. Vi är idag 570 medlemmar, snart tusentals hoppas jag. Detta är programmet för..

VÄLKOMNANDE SVERIGE!

Vi vill att Sverige ska vara ett land av möjligheter och drömmar för alla. Vi vill att Sverige ska vara ett attraktivt land att leva och verka i samt att besöka. Vi längtar efter ett välkomnande samhälle där vi först och främst ser människan i varandra och kan fånga kraften i olika bakgrunder, erfarenheter och kunskaper. Vi drömmer om ett land där människor känner sig välkomna, väntade och värdefulla, istället för tolererade, accepterade eller som en belastning. Oavsett om man är född här eller inflyttad.

Ett samhälle som vill utvecklas måste välkomna nya intryck, idéer och influenser. Vi vill att Sverige ska vara ett öppet samhälle i ständig utveckling. Så blir vi ett välmående, konkurrenskraftigt och attraktivt land i en värld som konkurrerar om talanger, entreprenörer och investerare.

Vår framtidsvision handlar om ett samhälle där alla ska vara inbjudna och delaktiga. Exkludering skapar negativa spiraler av misstro och avståndstagande. Inkludering och erkännande skapar däremot engagemang och en vilja att bidra. Så tar vi tillvara kunskap, idéer och den mänskliga kraften.

För att skapa detta samhälle måste vi riva barriärer, såväl mentala som fysiska och ekonomiska. Mellan människor och kulturer, men viktigast av allt inom oss själva. Resan mot att välkomna andra börjar med att välkomna sig själv. Vi som medborgare måste ta ansvar för att ha ett välkomnande förhållningssätt till andra och annat än det vi själva är vana vid.

Därför behöver vi på allvar bekämpa diskriminering i alla former och socioekonomisk boendesegregation. Så att alla får del av välfärden på likvärdiga villkor.

I framtidens Sverige ges alla möjlighet att använda och utveckla sin fulla potential som människor. Vi ser oss som en del av världen och världen som en del av oss. Vår medmänsklighet känner inte några gränser i tid och rum. Vi välkomnar människor flera tidzoner och generationer från oss. Det innebär solidaritet med de som lever under svåra förhållanden varhelst på jorden idag och att vårda vår natur och vårt klimat på ett sådant sätt att människor imorgon ska känna sig välkomna och kunna leva rika liv.

Vi vill att barnen lär sig, i hemmet och skolan, vad ett välkomnande förhållningssätt innebär och betyder. Vi vill att samtalet om ett välkomnande Sverige förs på arbetsplatser och andra sammanhang.

Vi arbetar för ett samhälle med värden som:

• Dialog före konflikt
• Öppenhet före slutenhet
• Gemenskap före åtskillnad
• Mångfald före enfald
• Inklusion före exklusion
• Omtanke före likgiltighet
• Ansvar före ignorans
• Kunskap före arrogans
• Nyfikenhet före misstänksamhet
• Helhet före fragmentisering
• Glädje före dysterhet
• Kärlek före rädsla
• Välkomnande före tolerans

Det betyder att vi respekterar varandra, de mänskliga rättigheterna och de demokratiska principer som samhället vilar på. Det ger oss friheten att vara olika, jämlika och unika i trygghet och gemenskap.

Detta är vår vision om ett välkomnande samhälle. Ett land som skapar mänsklig tillväxt. Det är för att förverkliga dessa ideal kampanjen VÄLKOMNANDE SVERIGE! vill skapa opinion bland människor, föreningar, arbetsplatser, skolor och politiska partier. Visst, några kommer att kalla oss drömmare, men vi är många som är beredda att i tanke, ord och handling verka för att detta samhälle blir verklighet. Välkommen!

GÅ MED I "VÄLKOMNANDE SVERIGE!"

Kan inte släppa tanken om partiet "VÄLKOMNANDE SVERIGE!. Måste registreras före 1 februari 2010. Vi kommer, som vågmästare i riksdagen (!), att driva sex frågor (inga andra):

1. Vi vill att Sverige fördubblar biståndet till 2 % av BNP senast 2020

2. Vi vill att Sverige välkomnar ännu fler invandrare än idag. Målet är 15 miljoner svenskar senast 2020

3. Vi vill att alla barn ska få lära sig värdskap, konsten att få människor att känna sig välkomna, i skolan senast 2020

4. Vi vill att alla vuxna ska göra sex månaders samhällstjänst, tillsammans med människor från hela landet och olika bakgrunder, senast 2020

5. Vi vill välkomna fler turister till Sverige. Inte bara för turistinäkter, utan för att locka entreprenörer och invetsrerare till Sverige. Vi vill satsa 1 miljard årligen av statliga medel på att stärka Sverige som turistland, från och med 2012. Målet är 500000 helårsarbeten senast 2020

6. Vi vill arbeta för ett ökat svensk engagemang i internationella samarbetet genom EU, FN, etc

Genom att verka för utveckling och mångfald säkerställer vi den svenska välfärden i framtiden. Deförändrings- och främlings fientliga krafterna är ett allvarligt hot mot Sveriges framtid!

VÄLKOMNANDE SVERIGE!´s invalda riksdagsledamöter kommer att få samma lön, övertidsersättning och pension som den genomsnittliga inkomsten i Sverige.

Upp till kamp för utveckling och mångfald!

Kolla in gruppen på Facebook.

ETT VÄLKOMNANDE SVERIGE

Istället för att bry oss om de förändrings- och främlingsfientliga krafterna i samhället, bör vi tala om ett välkomnande och öppet Sverige. Om alla dess möjligheter, men också om utmaningarna.

För att göra det ska vi möta de med den motsatta uppfattningen på et välkomnande och öppet sätt, inte använda deras metoder och sätt att tala illa och hänga ut människor och folkgrupper. Då är vi just inte bättre själva och framstår inte särskilt trygga i vår dröm om Sverige!

Min annons blir:

Vill du att framtidens Sverige fortsatt ska utvecklas som ett multikulturellt samhälle. Ett Sverige där vi välkomnar mångfald. Där vi kan äta husmanskost, men även pizza och wokat. Ett land där den som vill kan gå till en kyrka, en moske eller inte alls. Där vi kan njuta av musik från Winnerbäck men även av Laleh och det som uppstår när de spelar tillsammans. Ett land som utvecklas och formas av många kulturer och är en naturlig del av det internationella samfundet.

Det är ett välkomnade Sverige!

Lägg din röst på det.

SIN EGEN VÄG

Här en låt jag knåpade ihop om någon som till slut kom fram till att följa sin egen väg för att välkomna sig själv.

TILL EN MINISTER I SKOTTLAND

THANKS FOR YOUR COURAGE

The way you handled the mercy of the Lockerbie bomber makes me proud to be human. This must be the right way to meet all the evil some people wants to impose on us.

I will always think of you Scotts as a very special kind of people, that stand up for what you beleive in.

Jan Gunnarsson

Hoppas att minstern som tog beslutet att släppa Abdel Basset al-Megrahi, 57, den enda person som dömdes efter att ett Pan Am jet sprängdes över skottska Lockerbie 1988, vilket kostade 270 människor livet, får mailet.

Han tog beslutet då den dömde har cancer och en prognos att leva 3 månader, med motivet att vi ska behandla människor utifrån våra värderingar, inte deras.

Att sedan Libyen hälsade bombaren välkommen som en hjälte, gjorde att jag ville skicka den modige ministern ett mail.

Hoppas att han får många påhejningar som tackar honom för sin mänsklighet och sitt mod.

Go Scotland, go.

TACK SOLVEIG OCH FRIDA

Ni är nog mina trognaste läsare på bloggen och kommer hela tiden med kloka tankar och kommentarer!

Det uppskattar jag mycket.

ATT VÄLKOMNA EN TÅGFÖRSENING

"Välkomna allt, du menar ALLT?"

"Jopp, och ALLA", ler jag.

"Och hur fasen skulle det se ut?"

"Annorlunda".

Min vän skakar på huvudet, som om hon mött en tokstolle, och fortsätter.

"OK, låt mig testa det. Ens vän visar sig vara en mördare. Välkomna honom? Eller, någon trampar en på foten, välkomna det med? Tåget försenat en timma, välkomna det? Kom igen!"

"Varför inte ta i lite till, du får besked om att du har en allvarlig sjukdom...".

"...som jag glatt ska välkomna, eller..?". Hennes skratt visar att hon inte är särskilt övertygad.

Jag börjar lite försiktigt.

"Ta tåget, du sitter där och hör i högtalaren att ni är kraftigt försenade, varför inte välkomna det?"

"För att det är för jäkligt att tågen är försenade, inte är det gratis att resa heller, och så kanske man ska på ett viktigt möte". Hon lägger armarna i kors.

"Fast inte kommer du fram snabbare för att du sitter där och beklagar dig?"

"Nej, det så klart, men vad fasen..". Nu lägger hon det ena benet över det andra.

"Är det inte bättre att välkomna situationen som den är, istället för att sitta och gnälla över hur det borde ha varit?"

"Man är väl inte mer än människa?"

Jag känner hur hon inser vart jag är på väg.

"Jag vet att det är lätt att säga, men ärligt talat vore det inte bättre och skulle det inte vara värt att fundera på saken".

"Kanske det, men jag fattar inte, ingen vill väl ha en tågförsening?"

"Jag menar inte att man ska sitta och hoppas på det, men hur man möter situationen när den uppstår".

"Och då ska man välkomna den? Vad menar du förresten med att välkomna?".

"Att konstatera att det är så och gilla läget".

"Gilla läget?"

"Det sa man i lumpen, att "gilla läget", acceptera det, utgå från att det är som det är och inte drömma om att det var något annat".

"Låter lite passivt, om jag får säga vad jag tycker, mesigt".

"Ja, kanske det kanske, det kan ju dessutom vara så att det som först verkar som ett problem kanske är precis tvärtom".

"Det säger du", jag ser hur hon undrar vad som ska komma.

"Som den rätt kända berättelsen om den kinesiska bonden för många hundra år sedan. En dag kom en vildhäst och hoppade över sängslet till hans hage. På den tiden var en häst en stor rikedom och snabbt var grannarna där och förklarade, "vilken tur, tänk en häst". "Hur vet man att det är tur", sa bonden och drog sig i skägget, "hur vet man det?" Dagen efter hoppade hästen ut och försvann. Grannarna kom nu och sa, "tänk vilken otur, ena dagen har du en hästa dag är den borta". Men bonden sa, "hur vet man att det är otur". Så gick det några dagar så kom hästen tillbaka, tillsammans med fem andra hästar. Och fort var grannarna där och utbrast, "men vilken tur, nu har du sex hästar!". Han drog sig i skägget och sa, "hur vet man att det är tur?" Några dagar senare skulle hans son rida in en av vildhästarna och det gick så illa att han for av och bröt ryggen. Och säkert som bara den var grannarna tillbaka, "men vilken otur!". Bonden förklarade ännu en gång, "hur vet man att det är otur?". De häpna grannarna gav sig hem.

Så gick det en månad då en general med sin här kom till byn och krävde att alla unga män skulle följa med. En vecka senare hade alla gått under i ett slag utanför byn. Ännu en gång kom grannarna, "men vilken tur att han ramlade av hästen och bröt ryggen". "Jo just det, sa bonden, hur vet man vad som är tur och otur?"

Hon hade inte hört berättelsen förut, och verkade tycka om den.

"Du menar att en tågförsening kan vara något positivt?"

"Vad vet man?".

"Ok, men en allvarlig sjukdom?"

"Ja, man får nog anstränga sig lite, det kan jag hålla med om. Fast jag läser rätt ofta om de som har sett, till och med en allvarlig sjukdom som något bra, framför allt efteråt har den förändrat deras liv till det bättre".

"If you make it", fyller hon i.

"Jo, det är såklart. Men kanske ändå, säg att man får besked om en elak sak och läkaren ger dig ett år att leva..".

"Fy fasen...".

"Jo, visst, vem vill höra det, men frågan blir hur man förhåller sig till den elaka därinne i ens kropp".

"Förhåller sig, jag tror att man mest är ledsen och förbannad, typ "varför just jag?"

"Säkert, men om man skulle se elakingen som en gäst...".

"Och välkomna den...nej nu tror jag att du..."

"Fast gäster försvinner ju efter ett tag! Och vad blir bättre av att vara förbannad på den, livet och allt, är det inte bättre att välkomna situationen?".

"Låter som något som är jävligt lätt att säga, tills man står där".

"Jag vet, men ändå, ska man inte försöka?"

"Och då tror du att den elaka checkar ut och försvinner, låter lite upp i det blå", fnyser hon.

"Nej, det vet jag inget om, men vad jag menar om man har ett år, hur vill man leva det?"

"Jovisst, inte vill man bara vara förbannad i ett år".

Nu tar jag och skruvar upp tanken ett varv.

"Jag tänker att det finns lite olika faser när något händer. Den första är att välkomna situationen som den är. Att inte försöka bortse från hur det är. Den andra är att skapa en insikt om vad det handlar om och varför den uppstått.

Den tredje är att agera insiktsfullt.

Den fjärde är att låta situationen försvinna.

"Ja det är ju ett sätt, såklart, jag tror jag förstår vad du menar", säger hon, nu inte längre med armarna i kors.

"Min tanke är att alltid först välkomna allt och alla. Att ha det förhållningssättet. Jag har en kompis som alltid säger: "Vikken jäkla tur", oavsett vad som händer.

"Vikken tur att det börjat regna. Då blir bönderna glada.

"Vikken tur att det var en stor nota. Då blir det bra med lön till alla som arbetar på den här krogen".

"Vikken tur att det var fullt på teatern. Då kan vi gå och prata om livet istället.

Att leva så.

Välkomna allt.

ATT KOMMA TILL JOBBET

Det småregnade lite i den 18 gradiga luften på lördagskvällen. Det kändes varmare när jag stod där tätt tillsammans med de 20 000 andra iförda samma gröna tröja med texten "Midnattsloppet 2009". Startgrupp 2 hade minuten innan vinkats iväg och vår grupp började tränga ihop sig av löpare som ville komma någon meter närmare startlinjen. Det är dånande rockmusik, tre unga tjejer står på en scen och får oss alla att värma upp, "we will - we will -rock you", i hopp om att klara knän, lår och ledband.

När jag stod där tänkte jag på mitt mål för loppet. Att springa hela vägen. Bara det. Om jag så skulle komma fram och alla människor, förutom ett tidningsbud, var borta, så skulle jag springa hela vägen. Någon kan tycka att det är ett futtigt mål. Det håller jag med om. Men sett i perspektivet att jag totalt slarvat bort sommarens träning inför den här kvällen, så var det ett bra mål. (Jag hade kubbat några kilometer ett par gånger veckan innan, med det var det hele).

"Kom igen nu alla ni härliga löpare, låt oss ha roligt", dundrade det i högtalarna precis när vi fick grönt ljus och snöret for upp.

"Inte gå", hann jag säga till mig själv när jag gav mig av på en mil asfalt, med en och annan uppförsbacke.

Men så hände det som brukar hända. Man dras med i en lång grön orm. Det uppstår en gemenskap. Inte bara bland oss gröntröjade utan med publiken, alla tusentals utmed banan som hejar på en, allt ifrån "kom igen", "hejsan gröna, är ni klara,...", till några med ölburk som skriker, "rör på fläschket daa, ha, ha". Allt detta gjorde att mitt "springa-hela-vägen" mål försvann ur sikte. Jag bara sprang med. Fick en långt bättre tid än jag föreställt mig.

Dagen efter, med viss påminnelse om loppet i baksidan av mina lår, såg jag dokumentären om hur de gjorde Amadeus, den fantastiska filmen om Mozart. De berättar om känslan att få spela in scener i det operahus där Mästaren själv en gång stått. "Det lyfte oss till höjder, vi knappt trodde vi kunde nå", sa såväl skådespelare, koreografer som regissören.

Tänk att komma till arbetet där man springer med sina kollegor mot samma mål. Utmed vägen står kunder och partners och hejar. I en lokal som är lika inspirerande som Södermalm, sent en augustikväll?

Hur långt kan man komma då?

DET FRÄMLINGSVÄNLIGA ALTERNATIVET

Senast den februari 2010 måste en registrering av ett poltiskt parti vara gjord för att ställa upp i nästa riksdagsval.

Funderar på att langa in en ansökan om partiet "Välkomnande Sverige!", för att driva fem frågor (inga andra):

• Vi vill att Sverige fördubblar biståndet till 2 % av BNP senast 2020
• Vi vill att Sverige välkomnar ännu fler invandrare än idag. Målet är 15 miljoner svenskar senast 2020
• Vi vill att alla barn ska få lära sig värdskap i skolan senast 2020
• Vi vill att alla vuxna ska göra sex månaders samhällstjänst senast 2020
• Vi vill välkomna fler turister till Sverige. Vi vill satsa 1 miljard årligen av statliga medel på att stärka Sverige som turistland, från och med 2012. Målet är 500000 helårsarbeten senast 2020

"Välkomnade Sverige!":s invalda riksdagsledamöter kommer att få samma lön, övertidsersättning och pension som den en undersköterska i långvården erhåller.

Kan man få ihop några röster på ett sådant program? Någon som vill stå på valsedeln?

NÄR TIDEN FÅR VINGAR

Thomas Fürth är forskningsledare och har arbetat med framtidsstudier i 20 år. Han berättar att det finns olika typ av tid, Kronos och Kairos.

Kronos är tid som går att mäta. Typ att jag börjar föreläsa kl 10 och slutar klockan 12, då har det gått 2 timmar på uret. Kronos.

Den andra är tid som den upplevs. Jag börjar tala kl 10 och slutar kl 12. Vart tog tiden vägen? Kairos.

Börjar fundera, är det så att man vet att man gör något man tycker om när tiden bara rinner iväg? Är det ett mått på att man satt på rätt buss i morse?

Så är det för mig när jag får vara med en publik, skriva eller spela min musik. Poff.

När blir du tidlös?