[ 24 Oktober 2008 (kl. 18:21) -
Jan Gunnarsson ] NYTT ORD I VERKTYGSLÅDAN
Agility är en kundsport som har kommit till Sverige från England 1984. Själva ordet agility betyder vighet, snabbhet, lättrörlighet och det är just vad agility handlar om. En agilitybana består av 10-20 hinder. Kunden ska kunna styras (dirigeras) med hjälp av din röst och ditt kroppsspråk. Förutom att det ska gå fort ska alla hinder tas på rätt sätt och dessutom i rätt ordning.
Varför just agility?
Du och din kund kan ha stor glädje av att träna agility. Att få samarbeta med din kund kommer att ge er en bra kontakt. Samarbete handlar om att vara uppmärksam på vad den andra gör. Kunden ska vara uppmärksam på dig. Du ska titta på kunden och anpassa dina ord, din dirigering, ditt kroppsspråk till kunden och göra det tydligt och lätt för den att förstå vad den ska göra. Att få se ett riktigt bra agilitylopp där samarbetet mellan kund och människa fungerar perfekt är jättehäftigt! Det ser så lätt ut, allt bara stämmer och ekipaget flyter fram över banan. Agility är snabbhet, glädje och samarbete när det är som bäst.
(Hittade texten på en hundsportsida men råkade byta ut H till K...sorry!)
Min poäng. I en tid av hög osäkerhet måste våra organisationer bli snabbare, vigare och lättrörligare än någonsin. Vi måste lära oss agera utan sjökort och prognoser i en värld som rullar mot oss allt snabbare och samtidigt hålla fast i värdegrunden, affärsidén, verksamhetsidén eller vad vi har i vårt fundament. Vi måste närma oss våra gäster, kunder, besökare, patienter och skapa verkligt värde för dem. Vi som individer i en verksamhet måste vara öppna, pröva nytt, våga, och samtidigt stå rotade i det verksamheten syftar till.
Agility är ett bra ord. Det används ibland när man bygger IT-system, där man löser saker vartefter de uppträder, snabbt och flexibelt. Till skillnad från den gamla tiden (i fjol) när man kunde räkna ut allt i förväg, fixa till en aktivitetsplan och genomföra.
Att vara Agile är att springa i skogen och hela tiden ha koll på var man sätter ner foten. Det gamla sättet, att ta en karta och rita ut en rak linje, slutar bara med att man kubbar rakt in i ett träd!
Vi måste bli ännu bättre på att välkomna framtiden, hur den än ser ut och när den kommer. Tro mig.
[ 5 Oktober 2008 (kl. 23:02) -
Jan Gunnarsson ] GNÄLLSPIK, HAJMAT ELLER LEDARE?
Nu blåser det finanskris och lågkonjunktur igen. Jag minns förra gången det ven, i början av 1990-talet, då jag var ansvarig för liftbolaget i Åre. Orkanvindar drev in över byn, i form av dålig efterfrågan, snöbrist och försämringar i skattesystemet. Dessutom blåste det bokstavligen så hårt så att taken slets av husen. Det verkar som eländet alltid kommer i form av ett stort sällskap.
Fy fasen, det var jobbigt. Dessutom var jag destinationschef, på en ort där de flesta stod på randen till konkurs, Vi hade dragit igång ett jätteprojekt, Färdledaren, för att få alla företag, föreningar och kommunen på samma båt, möt samma mål.
Jag lärde mig mycket om människor under de åren. En kväll satt jag och funderade över de olika typerna som trädde fram i motvinden. Jag kunde sortera in dem i tre grupper. En döpte jag till Gnällspiken. Det var de som kom med synpunkter på vad vi inte borde ha gjort, "om vi inte seglat den här vägen", "om vi startat en vecka tidigare", etc. Tuffa tider är goda tider för Gnällspikar. Nästa grupp var Hajmaten. Det var de som hoppade av allt vad samarbete och planer hette och gav sig iväg själva. De skulle snart bli uppkäkade av merkostnader, minskad beläggning och annat som lurade i vågorna.
Den tredje gruppen gav jag namnet Ledarna. De gjorde sig en klar bild av läget, orsakerna och vad vi borde ägna oss åt under de tuffa åren, för att stå starka när det vände. Att det behövdes mer samarbete, inte mindre. Sedan kavlade de upp ärmarna, tog tag i saker och höll modet uppe.
Tänk vad värdefullt det är med människor som agerar som verkliga ledare när det går ont. Som får andra att se en ljusare framtid och vilja bidra till den.
Snart kommer vi att behöva varenda en igen.