VEM BRYR SIG?

Skulle ta tåget mot Göteborg i morse. Tog en sväng in på Pressbyrån, där jag ser någon riva ner ett antal tidningar från hyllan, den klantige ser det men fortsätter som ingenting hänt. Andra passerar med sina rullväskor, ingen stannar, några drar till och med sina väskor över tidningarna. Är på väg dit, när en i personalen passerar och ställer tillbaks dem.

Ingen verkade bry sig.

Flygtaxin rullade in på Sturup en klar och lite disig septembermorgon. När jag tog ut väskan där bak såg jag växten, en vacker kreation med färgstarka blommor.

"Jasså, det är till att ha blommor med sig hem, ligger du dåligt till?"

"Najj, najj", skrattar han, "dää vaa ain daam som glömde di igår", säger chauffören, "jag ska åka hem till henne med dom om ett tag, hon hade ringt taxiväxeln igår och varit orolig".

"Jahajaha, jo jag kan tänka mig att folk glömmer saker ibland"

"Jaa du, de gör di och då får man ju fixa det, det ingår ju lide i jobbet och det e ju lide synd om damen som vasså glau för di blommorna".

Någon verkar bry sig.

VÄRDSKAP. INGET FÖR FEGISAR

Tänkte idag på vem som lockas av värdskapsmusiken. Om jag själv gjort det för ett halvt liv sedan, när det var helt andra saker på min radar än det jag har idag. Kanske är en fråga om mognad och ålder. Carl Jung, psykologen, sa det så här fint:

"Fullständigt oförberedda tar vi steget in i livets eftermiddag, och än värre, vi tar steget i den falska tron att våra sanningar och ideal ska tjäna oss som hittills. Men vi kan inte leva livets eftermiddag, enligt förutsättningarna livets morgon - ty vad som var stort om morgonen blir smått om eftermiddagen. Och vad som om morgonen var sant blir mot kvällen till en lögn".

Förutom mognad och ålder, fortsatte mina tankar, vad kan det mer vara att vissa dras till dessa toner?

Vid ett seminarium innan jul, "Ledarskap utan sjökort", var det ca 75% kvinnor bland deltagarna. Det är ofta så . Någon sa att skälet antagligen var så att "män vågar fasen inte erkänna att de inte vet vägen". Tänkte på historien om Moses som irrade runt i öknen i 40 år. Hade det varit en kvinna hade hon frågat efter vägen och varit ute inom ett par dagar.

Ord som välkomnande, tjänande, omtanke och helhet, kanske lockar det feminina i oss, oavsett kön.

Inte för att värdskap bara är något mjukt, det kräver många gånger ett mod och en tuffhet utöver det vanliga.

Eller vad sägs om att välkomna, att våga möta något nytt. Och ta tjänande, att följa sitt hjärta och bjuda världen på den man är och det man har och inte bara gå den enkla vägen, fixar inte vem som helst. Eller omtanke, ofta en fråga om att vara tydlig och uppriktig, hur många tar den vägen i mötet med andra? Istället för att tala om mjukt och hårt borde vi säga det lätta och det svåra.

Vilket tror du är den största utmaningen, att bygga ett kontorshus eller att få människor att funka i full blom inom dess väggar?

EN VÄRLD TILLSAMMANS

Min bror Stefan har precis kommit ut med diktsamling, "ALLT ÄR FÖRLÅTET, KOM HEM!". Titeln syftar till en själv. En liten bok med ett 30-tal tankar, nycklar till ens inre. Jag som drömmer om en välkomnande värld fastnade för denna:

FUNDAMENTALISMER

Kulturer krockar med varandra

som stenar i en stenkross.

Hårda möten.

Raser rangordnar varandra

inbördes efter sin egen ordning.

Hets.

Tolkade religioner tapetserar världen

obönhörligt med sina mönster,

i trosräta vinklar.

Tapetserar över andras tapeter.

Krig.

Om gud vore lite hygglig skulle han kasta ner allting

i en mixer.

Och blanda ihop skiten.

(Du hittar Stefans bok genom att klicka här)

HJULTOMTARNA PÅ SJ

Sonen, som pluggar i Helsingborg, kom till Stockholm härom dagen för julfirande, helgarbete på hotell och inte minst för att få träffa flickvännen.

Det tog dock inte lång tid innan de tu upptäckte att de kunde åka till Dubai till kanonpris, några dagar senare. Pang bom så har de bokat biljetter, modell icke avbokningsbara. I grådasket börjar de längta till oändliga sandstränder och det mystiska Arabien.

Ett problem uppstår. Man måste ha pass för att komma in i världens nästa stora turistmagnet. Grabbens låg någonstans i lägenheten därnere i Skåne, för någon flygresa ut i världen var ju inte planerad när han for. På polisstationen får han klart för sig att det inte duger med en tillfällig variant och att ett nytt pass tar fem långa dagar att få fram.

Tre dagar kvar till avresa, av vilka han lovat bort två till det stora hotellet.

Hur få upp passet? Flickvännens syster befinner sig i Lund och ska åka upp till huvudstaden dagen innan Turkish Airlines lämnar Stockholm mot Dubai. Hon kan ju kvista förbi Helsingborg och plocka med sig passet. Vilket förutsätter att hon har en nyckel. Efter att försökt ett antal spår inser grabben att den enda nyckel som finns är den han har i fickan och tricket blir nu att få den därifrån till henne därnere så att hon kan ta sig in i lägenheten.

Hustrun ringer mig och säger att hon föreslagit den passlöse att ta sig ner till Stockholms Central för att se om det finns någon vänlig själ som kan ta med ett knippe nycklar på nattåget. Eller om någon personal ombord kunde vara hygglig och hjälpa till.

Jag förklarar krasst att det inte kommer att funka. "Ok, i bästa fall någon snäll tant som inte kan leva med att det unga paret inte kan fira nyår i sanden, men personalen, nix, jag menar, hur skulle det se ut när alla kommer med julklappar och paket som de vill få hjälp med över hela stamnätet i landet".

"Fast det gör ju inte alla"

"Nej, men det är nog kört. Han får hoppas att hans blå ögon kan blidka en gammal dam".

Strax efter 23 ringer sonen på min mobil och berättar att det funkade.

"Kul, var det någon som skulle ner och fira jul?"

"Nopp, det var lokföraren".

"Va, han som körde loket?"

"Precis, om jag minns rätt kallas dom som kör lok, för just lokförare, konstigt nog!".

"Jaja, det var som fasen", säger jag förvånat.

"Och han ringde nyss".

"Vem?"

"Lokföraren, han som körde loket och våra nycklar".

"Jag fattar inte, varför ringde han dig?".

"För att tala om att han lämnat lite fel tid på när tåget skulle komma fram till Lund och han ville att jag skulle ha den rätta, med tanke på att det var någon som skulle komma till loket på station och få kuvertet med nycklarna".

"Det var då som katten".

"Kan man säga farsan, dom verkar ha fattat det där med värdskap på SJ".

Och inte blev historien sämre av att det var personalbyte på natten ner mot Lund och att den förste lokföraren, han som kör loket, lämnat över nyckelprojektet till sin ersättare med instruktioner om hur de skulle överlämnas.

Det som borde få Jan Forsberg, VD på SJ, till tårar så här i jul, var att en halvtimma innan tåget var framme för nyckelöverlämning så ringde den nye lokföraren till tjejen som skulle ta emot knippan och förklarade att, "jag ville bara säga att vi är på tid, så vi ses om 30 minuter".

God fortsättning alla människor som är människor.

LITE MER ÄN IGÅR, TACK!

Jag brukar stanna till i den lilla sushirestaurangen på vägen hem. Den drivs av ett par som verkar jobba mest hela tiden. Det blir alltid en 10-bitars med misosoppa.

"Ta me ell eta ha?"

"Ta med tack".

Några minuter senare är jag på väg hem med en påse innehållande maten, pinnar och en servett.

Idag var det annorlunda. Det låg även en mandarin i påsen, vilket det aldrig gjort förr. Hmm.

Jag funderade på restaurangägarnas val, när konjunkturen kör i diket:

1. Göra inget.

2. Sänka priserna.

3. Förbättra erbjudandet.

Kanske är det så enkelt. För att klara sig på en tuff marknad med allt kräsnare kunder, ökad konkurrens och broms i ekonomin, handlar det om att erbjuda lite mer värde än vad man gjorde igår. Samma pris, mera värde.

Det behöver ju inte vara att vi fraktar hem mandariner i en påse, utan att vi bär med oss känslan av att ha känt oss välkomna!

IBLAND BLIR DET VIKTIGA TYDLIGT

En liten tanke ramlar ner i huvvet på eftermiddagen:

"I tuffa tider får man göra mer av det man borde gjort i goda".

Som att verkligen bry sig om kunder och talanger. Sånt som har med verksamhetens framgång att göra.

DÄR ALLT BÖRJAR

"Först när vi välkomnar oss själva, blir världen en välkomnande plats".

Eller?

MER OM DET NYA KAPITALET

Vad sägs om följande tanke:

"Starka varumärken handlar inte främst om produkter och tjänster, utom om relationer".

Relationsförmåga.

Relationskraft.

RQ.

Relationskaptital.

RK= Intellektuellt kapital+emotionnellt kapital+förtroendekapital

Kanske något att ta upp i bokslutstider.

Ett bra kapital att ha mycket av i motvind.

SÄLLAN ELLER OFTA?

Jag har ett stort paket under armen när jag ska betala på livsmedelsbutiken idag.

"Det blir 18 kronor tack", säger hon med ett leende över att jag försöker balansera sakerna och samtidigt hitta en tjuga i fickan. Till slut hittar jag en ihopbollad, som jag får upp på disken.

"Ursäkta, är det okey att du får den som en boll?"

"Inga problem", säger hon.

"Jag skulle då bli skitsur om fokl gav mig ihopbollade sedlar", förklarar jag.

"Det är ingen idé att bli, för det händer hela tiden, då skulle man bara sitta här och vara irriterad", säger hon och ger mig två enkronor, ett kvitto och säger, "tack och hej".

"Tack själv, hejdå".

När jag kommer ut på gatan tänker jag på att det är ett ganska bra upplägg. Att inte bli grinig över sånt som händer hela tiden. Hur ofta har jag inte sett taxichaufförer som blivit förbannade på trafiken eller butiksbiträden sura på folk som gör knäppa saker.

Hon verkar smart den där som bara irriterar sig på det som händer väldigt sällan.

VI SKA SAMMA VÄG

Det är något fint över orden.

Vi och samma och väg. 

Som i en bok av en nobelpristagare, eller slutet på en dikt av en stor poet.

Fast det är det inte.

Orden stod i bussen mellan Trysil, (där jag talade idag), och Oslo.  Är bussbolagets slogan. Låter som om man ser sig själva och passagerarna som ett stort Vi.

Go Norge, go.