DE ALLRA VÄRDEFULLASTE

Såg en intervju med en präst i Kalifornien som i helgen hade förrättat en begravning. En av de rikaste i staden hade plötsligt ramlat av pinn. Det var lite sorgligt det hela, sa han prästen, för det var ingen där vid jordfästningen. Niente.

Jag funderade på hur det kan bli så. Att man kan dö utan släkt, det kan jag ju förstå, även om det är ovanligt. Men någon människa måste man väl ändå lyckats få en relation med under ett liv. Eller kan det vara så att den rikes relationer bara var av typen pengar.

Undrade om han lämnande något efter sig, och till vem eller vad?

Får mig att tänka på berättelsen om han som efterlämnade slott, herrgårdar, mark och kistor av guld, efter sin död. Den sista tiden i livet hade han slutat med alla sina affärer och bara ägnat sig åt att måla en tavla föreställande en soluppgång, i dagar hade han knåpat med sitt lilla verk. Han var nätt och jämt klar, när han en morgon inte vaknade.

När testamentet öppnades hade han bestämt att hela hans rikedom skulle säljas på en auktion. Folk från hela landet kom, efter att de läst om allt det fina som skulle bjudas ut. När de över 100 personerna hade inspekterat dyrgriparna och satt sig ner hälsade auktionsutroparen alla välkomna till "denna unika auktion".

"Innan, vi börjar med slotten och herrgårdarna, har vi en liten sak", han täckte av den lilla tavlan.

Ett sorl av undran drog genom rummet.

"Vad är det där för tavla, ser ut som ett barn har målat den", hördes någon säga skrattandes. Andra sjönk ner i dokumenten som beskrev all egendom som skulle ropas ut.

"Får jag en femhundring?".

Tyst.

"Få jag en hundring?"

Tyst.

"Kom igen, en femtilapp?".

Längst bak hade den rike mannens trädgårdsmästare ställt sig. Han viftade med handen.

"En femtilapp, tackar, någon annan ...., första, andra och pang den går för femtio kronor!".

Det hördes ett fniss i lokalen från alla som nu förberedde sig på at göra sitt livs fynd.

"Och därmed förklarar jag auktionen över", förklarade mannen bakom talarstolen och slog klubban i bordsskivan.

En allmän förvåning hördes, "vad menar du, över..., den har ju inte ens börjat, hur kan den vara över?"

Han la ner klubban, tog fram testamentet och läste högt:

"Om det finns någon som vill bjuda på min lilla enkla tavla, någon som förstår värdet i en soluppgång, om än målad av en amatör, så skänker jag all min egendom till denne".

Linda, jag hade kommit om jag stått på listan.