KONSTEN ATT VARA TURKOS

Gav en presentation idag på TEDx. Om du inte känner till TED föreslår jag att du går in på ted.com och kikar på någon av alla 1000 föreläsningar på ca 15 minuter om alla möjliga ämnen och nya idér.

Mitt inspel kallade jag; KONSTEN ATT VARA TURKOS.

Jag kommer att lägga ut filmklippet här på bloggen så fort det är redigerat.

Det var en riktigt härlig dag, med alla föreläsare och pubilk. Micke Darmell var perfekt moderator.

Utanför sken solen.

Innaför var det väldigt turkost.

ATT VÄLKOMNA SITT SYFTE

Att välkomna sig själv handlar om att leva i samklang med den man är och med ett slags syfte här i livet och hålla sig på spåret.

Mitt är: "Inspirera människor att välkomna sig själv och andra".

Vilket är ditt?

ATT SPELA SIN SÅNG

En människa är som ett piano. Så många toner, såväl dur som moll. Allt finns där; glädje, melankoli, ledsamhet, vilja, lathet och så mycket mer. Vilket register!

Det viktigaste är att inse att man själv är dess pianist och den som komponerar musiken. För att lyckas spela vackert krävs ett liv av övning och upptäckter.

Vad bjuder du världen på idag?

STÖRRE ÄN STORT

"Det är ett stort mirakel att vakna upp till en ny dag. Ett ännu större att vakna upp till att leva ett turkost liv".

Sakta börjar dagen ta fart utanför mitt hotellfönster.

ATT SKÖRDA LITE VÄRDSKAP

Jag står och plockar ihop mina sladdar och datorn efter en föreläsning i Malmö, när han hastigt kommer gående emot mig. Han räcker fram sin hand och vill "bara tacka för en inspirerande stund", men framför allt vill han berätta en sak.

"Jo, det här med värdskap är ju något man inte alltid ser resultatet av på en gång, vet du".

"Hur tänker du då?", han får mig att avbryta nedpackandet av prylar.

"Du vet, det var på den tiden jag körde buss, några år sedan nu. I alla fall så fanns det en ung kille från Balkan som ingen ville ta i med tång i förorten där jag bodde. En riktig bråkstake, skulle man kunna säga. En dag kom hans pappa med grabben till mig och undrade om jag kunde hjälpa killen att bli busschaffis. Jag var ju lite tveksam, men jag kände för killen och sa till honom att jag skulle hjälpa honom, men under ett villkor; inget tjafs och inget skit utan satsa hundra".

"Gick grabben med på det?"

"Jo, så vi jobbade ihop ett tag och sedan gick killen vidare i livet".

"Har du hört något av honom sedan dess?"

"Det var det jag skulle komma till, För ett tag sedan var jag och hustrun ute gick på stan när plötsligt en buss började tuta för fullt när vi gick över övergångsstället. Först blev vi jäkligt rädda och undrade var det var frågan om, vet du. Men sedan öppnades dörren och ut kom grabben, jag hjälpt några år tidigare! Han bjöd mig in i bussen, där tog han micken och förklarade för alla förvånade människor att "det var den här mannen jag har allt att tacka för att jag är busschaufför idag", det blev spontana applåder ombord! Så det jag bara ville säga är att det man gör gör idag kan ge frukt långt senare".

Tror det var första gången jag glömt min dator när jag lämnat en lokal.

NATTLIGA TANKAR PÅ MAILEN

Olle!

Tänkte inatt lite på VARFÖR jag gör det jag gör.

Och att göra en skillnad. För vem?

 
Det är ju jäkligt svårt att säga att man gör en skillnad för
andra. Varför ska jag göra det? Och det jag tycker är något bra, är det bra för någon annan? Say´s who? Jag funderar på att ge upp den tanken.
 
Kanske det är så här:

Jag skriver och talar om värdskap för att det är något viktigt för mig. Det är ett uttryck för hur jag tänker och känner. Om det berör någon annan är det en bonus, det ger mig möjlighet att fortsätta med något jag tycker om och att jag kan äta en god middag på en trevlig restaurang med min hustru.

Ungefär så.

Eller.

När jag var 25 ville jag förändra mig för att passa in i världen.
Vid 45 ville jag förändra världen i enlighet med mina riktlinjer och värden.
Nu vid 55 har jag bara en önskan, att vara mig själv i allt jag är
och gör.

Om det sedan får jorden att skälva är blott en bieffekt.

Tänkt 02:23 efter toabesök. Jäkla te.

Janne

Tillbaka från Olle:

Dom där nattliga tankarna kan vara fantastiska. Jo, nog är det så att man mår bra av att ibland dämpa ner sin fantastiska betydelse för omvärlden.

Det finns ju en hel del pipor att dansa efter därute, och den enda människa som borde dansa efter min är ju faktiskt bara jag själv. Vad alla andra gör är ju inte riktigt min sak att avgöra. Och när man sen dansat ett tag inser man snart att den enda rytm man är förmögen att hålla är den som uppstår ur en själv, i med som motgång. Visst kan vi inspireras och utvecklas tack vare andra, men bottnar det inte i en själv så får man återgå till trummorna och basen långt därinne. Hitta tillbaka till gunget som just utmärker det jag kallar jag.

Den verkliga lyckan uppstår ju då man kan överleva i en värld just
genom att spela sin egen låt.

Te är många goda tankars moder.
O.

ATT LEVA SOM MAN LÄR

En kvinna tog med sig sin son för att besöka Gandhi . Han undrade vad hon ville.

"Jag skulle vilja att du fick honom att sluta äta socker, " svarade hon.

"Hmm, kom tillbaka med pojken om två veckor," svarade Gandhi.

Två veckor senare kom kvinnan tillbaka med sin son. Gandhi vände sig till pojken och sa:

"Sluta upp med att äta socker." Kvinnan tittade förvånat på Gandhi och frågade: "Varför måste jag vänta i två veckor på att du skulle säga det där?"

"För två veckor sedan åt jag socker", svarade den vise.

KONSTEN ATT VANDRA

Ibland ser jag mig komma gående på en liten skogsväg. Efter en kurva delar vägen upp sig i ett Y där jag måste välja riktning. Det saknas vägskyltar. Bara ett par frågor på en liten skylt vid vägkanten. Vilken väg är din? Vad vill du att den ska kantas av på din resa? Det står lite mer finstilt att det viktiga i livet inte handlar om vart jag ska gå och vad jag vill nå, utan om hur jag vandrar. Att jag ska skriva ner ett antal kännetecken att alltid bära med mig, att ta fram, i fram- och motgång, så de kan leda mig och mina beslut. Och göra mig uppmärksam, när jag inte lever som jag vill.

Varsamt väljer jag orden. Välkomnande, omtanke, medkänsla, kärlek, sårbarhet, närvaro, glädje, meningsfullhet, kreativitet, skönhet och sanning.

Bra att ha, likt ett par gummistövlar på ömma fötter, när det som så ofta regnar lite mörkare och vassare saker i tillvaron.

FÖR DIG ELLER ANDRA?

Jag lyssnar på en föreläsare. Han säger att han är här för att hjälpa oss att leva ett fullare liv på livets kringelkrokiga resa. Han har de magiska nycklarna, säger han.

Jag funderar på mig själv. Varför ställer jag mig på en scen inför 1400 personer och talar om värdskap? För att hjälpa andra? Mig själv?

Häromdagen pratade jag med en föreläsare som menade att alla på scen har något mörkt hål bakom oss som vi vill fylla igen genom bekräftelsen från publiken.

Det stämmer säkert för många, men jag känner mig inte som en del av dem. Jag som aldrig varit i närheten av något mörkt, även om inte allt är ljusturkost hela tiden.

Just nu håller Katarina (tjejen i bloggen bredvid) och jag på att lägga grunderna till en kommande bok. De viktiga för oss är undersöka frågor vi själva är intresserade av. Och kanske finns det andra som har samma frågor. Eller inte.

Jag kommer fram till att jag talar och skriver om värdskap utifrån glädje och egen nyfikenhet om hur jag kan använda mitt turkosa för att inspirera mig själv och andra. Att jag känner att jag används på ett bra sätt. Det gör mig turkos.

Varför gör du det du gör? För andra? För dig själv? För bägge?

KONSTEN ATT VÄNTA

Härom morgonen stod jag utanför hotellet i Örnsköldsvik kl 05.00, bredvid en skylt med texten "Flygbuss". Den skulle komma fem över, denna sensommarmorgon, hade de sagt i receptionen.

05.02 började jag tänka: "Vad händer om bussen inte kommer? Jag har ju gått upp så här tidigt för att hinna till det viktiga mötet i Stockholm kvart över åtta. Ska jag ta en taxi om den inte kommer? Och om bussen inte kommer och jag inte får tag i en taxi, kommer jag då missa flyget och mötet och ska jag då ringa dem strax efter åtta och tala om att flygbussen inte kom och det gick inte att få tag i en taxi och att jag hade gått upp 0430 för att hinna ner till mötet...". Tankarna malde på.

05.04 kom bussen.

Väl ombord började jag fundera på mina tankar.

Istället för att njuta av den fina morgonen, istället för att nyttja möjligheten till att vara i stillheten, så gjorde jag tvärtom. Körde igång hela funderiet. Så onödigt.

Påminner mig om historien om han som var på väg till banken för att låna pengar. Han tänkte:

"Och när jag kommer in på bankkontoret så frågar jag efter direktören. Sedan går vi in på hennes kontor. Då frågar hon vad jag önskar. Då berättar jag om min affärsidé. Då säger hon bergis. Då svarar jag att....".

När han 15 minuter senare kom in på banken gick han fram till bankdirektören och sa:

"Du kan ta dina pengar och dra åt skogen".

Ofta bättre att bara vara, än att tänka för mycket.