ATT VÄLJA VÄRDSKAP

Någon bad mig om några tankar att tänka på "när man vaknar och går till jobbet, så man inte glömmer bort välkomnandet". Resultatet blev en minneslapp. Bland det bästa jag skrivit om värdskap, tycker jag. (Du hittar den på vardskapet.se, klicka på "Värdskapsbrevet").

EN DAG ATT VARA VÄRD

Idag ska jag välkomna människor och saker jag tar för givna.

Idag ska jag välkomna en främling eller en ny sida hos någon.

Idag ska jag välkomna människan i personen jag möter.

Idag ska jag välkomna ett okänt landskap hos mig själv.

Idag ska jag välkomna ett annat sätt att se på världen och det jag gör.

Idag ska jag välkomna mina talanger, erfarenheter och kunskaper.

Idag ska jag välkomna möjligheten att göra en skillnad.

Idag ska jag välkomna dagen och leva den fullt ut.

Så enkelt, så viktigt och så svårt.

ALLT VI ÄNNU INTE BLIVIT

Sitter och framför datorn med TV:n på i bakgrunden. Intervju med Peter Jöback, efter att han framfört en av sina julsånger, 1:a advent och allt.

Han berättar att han ska flytta till New York. På frågan varför beskriver han känslan av att ha fastnat i det han gör och hur andra uppfattar honom. Att han behöver ett äventyr.

Minns en intervju med amerikanska som skulle göra en Jöback och skulle dra vidare. Hon förklarade att "i den här staden är jag det jag gör och det jag gjort", hon höll andan och fortsatte, "i nästa kan jag bli allt det jag ännu inte blivit".

Fly on. Life is short. You are great.

SÅ RÄTT MEN SÅ FEL

Det tog lite tid innan jag lyckades förklara för taxikillen vart jag skulle.

"Det är inte lätt med det språket, du vet", säger han och skiner upp.

"Du vet, när jag kom från Irak i början här i Sverige, jag skulle gå på klassträff. Tyvärr jag var lite sen du vet, när jag kom in i klassrummet hade dom redan börjat, du vet. Jag tänker man måste vara lite artig så jag sa högt:"

"Håll käften, alla, jag är lite sen".

"Det blev helt tyst, du vet. Min grabb som var där innan mig skämdes som bara fasen, men efter en stund han sa:"

"Det är min pappa, han kan inte svenska så bra, han tror "håll käften" betyder samma som "ursäkta".

"Dom skrattade, vet du."

Det gjorde jag med, när bilen rullade in på ABB Arena i Västerås och en föreläsning för Mimer, ett bostadsföretag som värnas om sina gäster. Kom in genom entrén och tänkte fråga tjejen bakom disken, "håll käften, var ligger konferenslokalen?"

Fast det gjorde jag inte.

SPEGEL, SPEGEL...

Här ett enkelt test för att se om man välkomnar sig själv.

Ställ dig framför en stor spegel. Titta den andre riktigt djupt i ögonen och fråga:

"Är det här det viktigaste jag kan göra med mitt liv just nu?"

Jag tänker framför allt på ens arbete. Att det jag gör är i samklang med mina passioner, mina talanger, begåvningar, att jag gör det med glädje och att det dessutom betyder något för andra.

Tänk vad många människor som hoppas att man kan svara frågeställaren med ett stort JA.

STÖD TEDDY OCH WWN

Ur "Madrasserna i Kasese. Berättelsen om värdskap och en resa i Uganda", jag skrev efter min premiärtur till en annan värld.

EFTER NÅGRA KVARTER i minibussen kommer vi till en enkel "butik" i gatuplanet. Där har Loice sin bas för att arbeta med utveckling av Kasese och med frågor om jämställdhet. Det stora rummets stenväggar är fyllda av bilder från olika konferenser hon medverkat vid och hennes egna valaffischer, som hon lyckats ta sig till parlamentet med inte mindre än tre gånger. En av hennes medarbetare, en medelålders kvinna som heter Teddy, berättar om sitt projekt, War Widows Network.  

"Efter kriget, då rebellerna kom, när det var över år 2000 så var det många änkor som satt med kanske tjugo barn och inte hade något sätt att försörja sig på, det var ju så att en man kanske haft tre fyra fruar, och alla utom en blivit våldtagna och dödade, ibland med en machete som de förde upp i slidan och drog till, ungefär som man rensar fisk. Kvar kunde bli en kvinna med ansvar för alla barnen och ingen man ville ha med dom att göra då det skulle innebära ett försörjningsansvar."  

"Helvetet på jorden", avbryter jag utan att tänka.  

"Helvetet på jorden", instämmer hon och betraktar mig allvarligt, innan hon drar efter andan och fortsätter, "så, mitt projekt är och har varit att hitta dessa änkor som finns lite över allt, många vill ju inte göra sig kända med tanke på skammen över att ha blivit våldtagna. Nu har jag hittat 2 735 kvinnor och så har jag bildat små grupper, så att de kan träffas och prata om situation och vad de kan göra åt den. Många  grupper har startat med hantverk, och är otroligt duktiga. Så nu håller jag på att se om jag kan hitta lite pengar för att kunna sätta ihop något som gör att dom kan få vara med på några marknader för att sälja sina saker. Det håller jag på med just nu", avslutar hon.

Under lunchen berättar hon för mig att hon själv är en krigsänka, att hennes man "gick åt" för tjugo år sedan och att hon förstår precis hur kvinnorna hon arbetar för har det".

Det är förbannat nära att jag börjar gråta, men hejdar tårarna med "vad fasen hjälper det att lipa".

(Jag håller på och sätter upp en liten kampanj för att få ihop $3000, så att hon kan komma igång. Min tanke är att man för min. 100 kronor+porto får en berättelse och en CD med 7 låtar jag spelat in med egen musik. Maila mig om du vill ha berättelserna och CD:n så får du veta hur du kan sätta in pengarna som ALLA går till Teddy. Jag lovar!)

DEN ANDRA KUNSKAPEN

Jag är ibland ute och föreläser på gymnasieskolor. För att väcka uppmärksamhet kan jag inleda med, "Vill ni välja vilket jobb ni ska ha, eller ska andra välja det åt er?". Efter en stunds tystnad, förklarar de, "det vill vi ju välja, såklart". Kan nästan se att de undrar om gubben därframme är en knäppgök.

"Ok, om ni vi välja, så tror jag det kan vara klokt att lyssna på det här".

Jag fortsätter att tala om vikten av att lära sig saker, att få med kunskaper från skolan. Att kunna gå vidare till högre utbildning, om man så önskar. Och att det kanske inte är kunskapen i sig, utan träningen i att lära sig saker och ting som är lika viktigt.

"Men det finns en annan typ av kunskap. Den om sig själv".

"Vaddå, som typ psykologi?"

"Nja, mer om hur man fungerar med andra människor".

"Relationer och sånt, eller".

"Precis".

Vi talar om betydelsen av att vara medveten om hur man är i mötet med andra. Kalla det social kompetens, EQ, SQ, eller vad du vill. Vi kallar det värdskap, rätt och slätt. Och att man under hela livet bör utveckla även den sidan, om man nu vill välja sin framtid.

De ser ut som de inte tänkt så innan.

Jag är alltid lika nöjd när jag går därifrån.

ATT SÄGA VAD MAN TÄNKER

Från en dokumentär om cancersjuka barn.

En läkare förklarade för en liten unge att han skulle göra något som heter ryggmärgsprov och att det skulle göra riktigt, riktigt ont, men att han var tvungen att göra det för att kunna se vad det var för fel. Han frågade om det var något hon ville säga innan han gjorde det. Hon tittade upp med bister syn och sa:

"Skitgubbe".

Det är ruter i en del av oss.

FLYGA TILL STAN UTAN PLAN

Jag kan fortfarande inte fatta hur det går till att tre CEO´s kan sätta sig i VARSITT privatjet och dra ner från Detroit till Washington D.C. för att be kongressen om ytterligare 25 miljarder dollar till syrgas för en verksamhet som inte gör bilar folk vill ha. (Jo, jag vet att det är tvärnit i det finansiella systemet och att det är tufft att få lån för folk som vill ha en bil).

Dessutom hade de ingen ordentlig plan för hur de skulle använda skattebetalarnas kosing. De tyckte kanske inte att det var så mycket att tjafsa om.

Spänn fast bältet och fäll upp brickan gubbar, vi befinner oss i ett område utan luft.

I VALET OCH KVALET

15 minuter innan en föreläsning för ledare inom Gotlands Kommun ska börja, står jag och kollar att tekniken funkar. Inleda ska kommundirektören göra med ett 10-tal bilder med rätt liten text. In kommer en stressad vaktmästare och förklarar att han har ett problem.

"Jo, jag har en annan stor grupp på nedervåningen och där skiner solen in och jag undrar om jag...skulle kunna få ta den här projektorn, den är lite starkare än den de har där nere och dom är lite missnöjda...skulle vi kunna byta..dom har precis startat?"

Där står jag. Antingen ska jag säga nej, för att inte riskera en irriterad kommunchef, vars bilder kanske skulle bli lite otydliga. (Dessutom skulle ju kanske mina egna bli svårare att se). Eller så ska jag säga ja, för att det skulle bli bäst för "helheten?" Det fanns ingen att rådfråga från kommunen och jag är tvungen att ta ett beslut bums. 

Vad skulle du göra?

På måndag berättar jag vad jag gjorde.

SPARKEN, NÅGON?

Sitter och väntar på att göra en förläsning i ett riktigt snöigt Funäsdalen. Ser på cnn.com/live en utfrågning av de tre högsta cheferna för The Big Three, biltillverkarna i USA.

De ser som tre små grabbar som tappat bort pengarna de fick av sin mamma.

Så går ordet till en kongressman från New York som undrar hur det kom sig att de alla kom i privata jet till utfrågningen, och vad det sänder för signaler. "Kunde ni inte varit så djärva och nedgradera er till First Class på ett vanligt flyg?"o

Sedan fortsatte han med att berätta att han köpt en av deras bilar för ett tag sedan. Den hade gått sönder efter en vecka och han hade haft ett helvete med att få komma fram till bilföretaget för att få den fixad.

"Jag kan inte se hur vi ska kunna betala ut massa miljarder av skattebetalarnas pengar till folk som inte klarar av att sköta sina företag och ge en god service till kunderna".

Själv kom jag nyss från fina Röros över i Norge där alla var riktigt vänliga.

Kanske sparken skulle kunna vara ett lämpligt alternativ för grabbarna "over-there"?