MÄNNISKA, NÅGON?

För ett tag sedan var jag och föreläste för en gymnasieklass strax utanför Stockholm. Det är bland det roligaste jag vet. Inte alltid lika "artiga" grupper som jag vanligtvis står inför. Tänk själv, en medelålders snubbe som ska tala värdskap! En rappare, en ståuppare..., vad som helst... men inte en som ska tala om konsten att välkomna.

Jag tänkte att det gällde att få uppmärksamhet och drog till med, "Ursäkta, finns det någon här som är en människa?". Det blev tyst. Efter ett tag säger en kille; "typ alla, typ". Jag såg på honom att han undrade var det var för märklig varelse som stod framför klassen.

"Det tror jag med, men är det någon här som vet vad en människa är?". Tyst igen. "Vaddå en människa är?". "Precis", säger jag, "om ni skulle komma hem efter skolan och någon från andra sidan galaxen ringer och undrar vaad äär een määnniskaa, vad skulle ni svara då?".

"Fet chans att någon från andra sidan universum skulle ringa till mig, säkert".

"Tja, dom kunde ringt nummerupplysningen..", säger jag och inser att den enda som ler är jag och att alla nu är fullkomligt övertygade om att det är en galning dom släpat hit.

"Det är ingen som sagt det till oss", säger plötsligt en tjej.

"Ingen som sagt, här har ni levat i 17 år och ingen har sagt det!", säger jag.

"Ja, vaere da, en människa, smarto?", förklarar killen som fortfarande funderade på det där med andra sidan galaxen.

Då drog jag fram lite föreläsarfasoner. "Ta två minuter i era grupper och tala om saken!".

Nu var det aktivitet i rummet. Efter ett tag frågar jag vad de kommit fram till.

Då säger en grabb, "tror jag vet, det är en varelse, bergis den enda, som gör korkade saker och vet om det". Jag blir häpen av hans tankar. "Kan du utveckla det där?", "Utveckla och utveckla, jag menar det är ju bara att tittar på nyheterna och se hur vi håller på och förstör det enda klot vi har, trots att vi vet att vi inte borde göra det".

Vi fortsatte samtalet ett tag. Till slut var vi överens om att en människa inte är en fyrkantig låda som man kan stapla som vilken vara som helst. Att en människa inte är en perfekt maskin. Inte bara god, utan ibland även ond. Som gör bra saker, och riktigt dumma. Som blir sårad och kan såra.

Att en människa är mycket mer än den lilla yta vi möter. En historia, en psykologi, en biologi, en berättelse och mycket mer. Stark ena dagen, svag och bräcklig nästa. Allt det är vi.

Och med den tveksamma förmågan att döma andra, utan att veta vad som hände henne i morse, igår, förra veckan, ifjol...

Någon sa att man ska skänka en varm tanke till varje människa vi möter, för i alla pågår en kamp att förstå vilka vi är och hur vi ska leva våra liv.

"Den var rätt ok, din lektion", sa en kille när jag gick i korridoren på väg från rummet. Kan man få ett bättre betyg?