HJÄLTARNA I HÄRNÖSAND

Idag talade jag inför närmare 800 människor inom socialförvaltningen i Härnösand. Så här står det på deras hemsida:

"Ett självklart mål för oss på Socialförvaltningen, är att alla som kommer till oss skall känna sig välkomna och trygga i sin situation - och i vårt gemensamma arbete!"

Anders, den engagerade projektledaren för en större satsning, "Etikåret", hämtade mig vid tåget kvällen innan och berättade lite om verksamheten.

"Vi tar hand om de gamla, de dementa, de funktionshindrade, missbrukare och andra som inte har det så enkelt. De som jobbar här gör ett fantastiskt arbete, många gånger i all osynlighet. Vi har något som heter Det Goda Exemplet, för att lyfta fram kollegor som gör det lilla extra. Senast var det några som räddade en halvt förlamad människa från att brinna upp".

"Brinna upp!?".

"Jo, han tappade cigaretten i knäet. Det tog eld. Men tack vare medarbetarna, som kände att något var fel lyckades de rädda killen från att...ja brinna upp".

I morse 0830 klev jag upp på scenen och tittade ut över havet av människor som bänkat sig på Stora Teatern. Jag såg mest kvinnor. Jag tänkte vilket otroligt viktigt arbete alla dessa gör, hur mycket det betyder i samhället. Jag tänkte att det är tragiskt att vi andra inte visar mer uppskattning för det hela, i form av löner och annat. Och vilket oerhört privilegium det var att stå där och möta alla dessa människor som skurit ut några timmar ur sin jäktade värld. Jag hoppades i hela mig att det jag skulle tala om verkligen skulle betyda något för dem, att de skulle lämna lokalen fyllda av energi och glädje. Att mitt sätt att säga tack skulle vara att vara så bra jag någonsin kan.

Sedan sa jag;

"Hej, jag heter Janne".