PEYMAN OM BUSSAR OCH MÄNNISKOR

Sitter tillsammans med Peyman, min kompis flygbusschauffören, på tåget efter att vi talat inför närmare 200 personer i Katrineholm.

"Bra det där du sa om att alla bussar är olika, även om de är av samma fabrikat".

"Joda", säger Peyman som kört dem i nästan 30 år, "dom har en själ, vetdu, när jag kommer till jobbet på morgonen och tar ut en buss, gäller det att jag känner in den ordentligt".

"Känner in?", säger jag som enligt många inte borde ha körkort ens för bil.

"Duvet, några bussar är mer svårstyrda än andra, några är svårare att växla upp från en hastighet till en annan, en buss kan vara svårstartad som bara den, nästa startar bara man sätter i nyckeln".

"Och några har bättre stötdämpare än andra", fyller jag i.

"Precis, varje buss måste behandlas utifrån sin speciella karaktär".

"Låter som du beskriver människor, jag menar vissa är jäkla svårstyrda, vissa har taskiga stötdämpare och reagerar på allt och...".

"Precis duvet, man måste se varje människa som lite unik, det är inte så enkelt men jag försöker det i alla fall".

 "Så vilket är svårast, att köra bussar eller människor?"

"Människor, det är svårast, men det roligaste med jobbet", säger han och skiner upp som bara Peyman kan.

Om jag vore en plåtlåda med hjul så skulle jag vilja att människan bredvid mig satt bakom ratten.