GLÄDJEN ATT LURA UNGAR

Var ute på stan idag. Någon finanskris såg jag då inte röken av. Dubbla köer i de flesta affärerna och fullt på alla caféer. Är det bara jag som tittar på CNN på nätterna?

Själv ska jag hitta en klapp till brorsdottern som önskar sig något med Barbie, finns hon kvar? Eller en bok om en pingvin. Jag har tutat i henne att det bor en svartvit hemma hos oss, men varje gång tjejen kommer på besök är "den ute och tränar höjdhopp, för den ska ställa upp i en tävling för pingviner och att världsrekordet ligger på 4 cm". Hon verkar inte veta om det är sant eller påhitt, vilket ju är lite kul.

Jag minns när mina grabbar var små. Vi bodde i Åre. Några kvällar innan julafton knåpade de ihop en önskelista. Så tog vi bilen till hembygdsgården, gick en bit i den djupa snön, tände ett stearinljus och ställde de två kuverten framför, så att tomten skulle se beställningarna. Sedan gick vi tillbaka till bilen. Och precis då jag packat in ungarna kom jag på att "jag glömde nycklarna vid ljuset, vänta här grabbar så är jag snart tillbaka". Nästa morgon åkte vi ner till platsen och då upptäckte pojkarna att "kolla, dom e borta, tomten har varit här!".

Senare samma dag kom tomten med klappar, och visst, en del från önskelistan.

Det tog ytterligare några år innan de började koppla ihop mitt plötsliga "nu måste jag gå och köpa tidningen" och att tomten kom just då, i kängor som påminde om farsans. Jag minns en jul då de trott sig avslöjat alltihopa och kikade pillemariskt på varandra när jag "skulle gå och köpa kvällstidningen". När tomten kom några minuter senare, stod de och flinade, men ville leka med för "farsan" hade ju med sig presenter. Men de ville ändå visa att det förstod hela upplägget, så de sa "åhh tack papp..jag menar tomten" och fnissade.

Det blev jäkligt tysta när jag, mitt under tomteakten, dök upp med en Expressen under armen. (Tack Anders!)

Jag har ännu inte visat dem önskelistorna de ställde i snön bakom hembygdsgården.