HJULTOMTARNA PÅ SJ

Sonen, som pluggar i Helsingborg, kom till Stockholm härom dagen för julfirande, helgarbete på hotell och inte minst för att få träffa flickvännen.

Det tog dock inte lång tid innan de tu upptäckte att de kunde åka till Dubai till kanonpris, några dagar senare. Pang bom så har de bokat biljetter, modell icke avbokningsbara. I grådasket börjar de längta till oändliga sandstränder och det mystiska Arabien.

Ett problem uppstår. Man måste ha pass för att komma in i världens nästa stora turistmagnet. Grabbens låg någonstans i lägenheten därnere i Skåne, för någon flygresa ut i världen var ju inte planerad när han for. På polisstationen får han klart för sig att det inte duger med en tillfällig variant och att ett nytt pass tar fem långa dagar att få fram.

Tre dagar kvar till avresa, av vilka han lovat bort två till det stora hotellet.

Hur få upp passet? Flickvännens syster befinner sig i Lund och ska åka upp till huvudstaden dagen innan Turkish Airlines lämnar Stockholm mot Dubai. Hon kan ju kvista förbi Helsingborg och plocka med sig passet. Vilket förutsätter att hon har en nyckel. Efter att försökt ett antal spår inser grabben att den enda nyckel som finns är den han har i fickan och tricket blir nu att få den därifrån till henne därnere så att hon kan ta sig in i lägenheten.

Hustrun ringer mig och säger att hon föreslagit den passlöse att ta sig ner till Stockholms Central för att se om det finns någon vänlig själ som kan ta med ett knippe nycklar på nattåget. Eller om någon personal ombord kunde vara hygglig och hjälpa till.

Jag förklarar krasst att det inte kommer att funka. "Ok, i bästa fall någon snäll tant som inte kan leva med att det unga paret inte kan fira nyår i sanden, men personalen, nix, jag menar, hur skulle det se ut när alla kommer med julklappar och paket som de vill få hjälp med över hela stamnätet i landet".

"Fast det gör ju inte alla"

"Nej, men det är nog kört. Han får hoppas att hans blå ögon kan blidka en gammal dam".

Strax efter 23 ringer sonen på min mobil och berättar att det funkade.

"Kul, var det någon som skulle ner och fira jul?"

"Nopp, det var lokföraren".

"Va, han som körde loket?"

"Precis, om jag minns rätt kallas dom som kör lok, för just lokförare, konstigt nog!".

"Jaja, det var som fasen", säger jag förvånat.

"Och han ringde nyss".

"Vem?"

"Lokföraren, han som körde loket och våra nycklar".

"Jag fattar inte, varför ringde han dig?".

"För att tala om att han lämnat lite fel tid på när tåget skulle komma fram till Lund och han ville att jag skulle ha den rätta, med tanke på att det var någon som skulle komma till loket på station och få kuvertet med nycklarna".

"Det var då som katten".

"Kan man säga farsan, dom verkar ha fattat det där med värdskap på SJ".

Och inte blev historien sämre av att det var personalbyte på natten ner mot Lund och att den förste lokföraren, han som kör loket, lämnat över nyckelprojektet till sin ersättare med instruktioner om hur de skulle överlämnas.

Det som borde få Jan Forsberg, VD på SJ, till tårar så här i jul, var att en halvtimma innan tåget var framme för nyckelöverlämning så ringde den nye lokföraren till tjejen som skulle ta emot knippan och förklarade att, "jag ville bara säga att vi är på tid, så vi ses om 30 minuter".

God fortsättning alla människor som är människor.