VÄRDSKAP. INGET FÖR FEGISAR

Tänkte idag på vem som lockas av värdskapsmusiken. Om jag själv gjort det för ett halvt liv sedan, när det var helt andra saker på min radar än det jag har idag. Kanske är en fråga om mognad och ålder. Carl Jung, psykologen, sa det så här fint:

"Fullständigt oförberedda tar vi steget in i livets eftermiddag, och än värre, vi tar steget i den falska tron att våra sanningar och ideal ska tjäna oss som hittills. Men vi kan inte leva livets eftermiddag, enligt förutsättningarna livets morgon - ty vad som var stort om morgonen blir smått om eftermiddagen. Och vad som om morgonen var sant blir mot kvällen till en lögn".

Förutom mognad och ålder, fortsatte mina tankar, vad kan det mer vara att vissa dras till dessa toner?

Vid ett seminarium innan jul, "Ledarskap utan sjökort", var det ca 75% kvinnor bland deltagarna. Det är ofta så . Någon sa att skälet antagligen var så att "män vågar fasen inte erkänna att de inte vet vägen". Tänkte på historien om Moses som irrade runt i öknen i 40 år. Hade det varit en kvinna hade hon frågat efter vägen och varit ute inom ett par dagar.

Ord som välkomnande, tjänande, omtanke och helhet, kanske lockar det feminina i oss, oavsett kön.

Inte för att värdskap bara är något mjukt, det kräver många gånger ett mod och en tuffhet utöver det vanliga.

Eller vad sägs om att välkomna, att våga möta något nytt. Och ta tjänande, att följa sitt hjärta och bjuda världen på den man är och det man har och inte bara gå den enkla vägen, fixar inte vem som helst. Eller omtanke, ofta en fråga om att vara tydlig och uppriktig, hur många tar den vägen i mötet med andra? Istället för att tala om mjukt och hårt borde vi säga det lätta och det svåra.

Vilket tror du är den största utmaningen, att bygga ett kontorshus eller att få människor att funka i full blom inom dess väggar?