ATT LIRA TILLSAMMANS

I morse gick jag och funderade på hur jag skulle inleda en heldag med cheferna för Sveriges kanske mest professionella tågföretag.

Så passerade jag konserthuset. Det slog mig att en orkester är en rätt härlig tanke. Tänkte på mitt första band, The Gold Beatles. Vi var väl 12 år och ansåg oss vara betydligt bättre än några grabbar från Liverpool som slagit igenom. Jag tänkte på hur kul det var att lira ihop med andra. Och vad trist det är att sitta ensam med en bas, trumma eller trumpet. Det är ju när man sammanför alla instrumenten så något riktigt läckert uppstår.

Så tänkte jag på en symfoniorkester. Med alla musiker och dirigenten, som tillsammans kan få ett musikstycke att lyfta till en högre nivå. Som om de dansar tillsammans och publiken får ta del av det speciella som uppstår. Och är beredd att betala en extra slant för att få uppleva det.

Och är det inte så, när man tänker tillbaka, att det roliga är inte bara att spela sitt eget instrument, utan när det ingår i ett större sammanhang och skapar musik som är mer än något medelmåttigt. Och resultatet, en publik som aldrig vill sluta applådera!

"God morgon! Är det någon här som lirat i ett band?"