EN DAG UTAN ONDSKA

Är jag en god eller ond människa? En blandras, typ halvgod?

Vad är att vara en god människa kan jag undra. Att ha goda tankar, att i handling vara god? Kan man vara en god människa utan att man gör goda saker? Spelar det någon roll vilka tankar man har, så länge man manifesterar godhet?

Jag har träffat människor som bekänt sig till en godhetens tro, men gör inte mycket gott. Jag har träffat de värsta hedningarna, men som ända gör fantastiskt gott här i världen. Och såklart alla mitt emellan.

Blir man god av att göra goda saker eller gör man goda saker för att man är god.

Kan man vara en neutral människa?

Ta en situation. En gammal dam sniglar fram med sin rullator på liten turné runt kvarteret där jag bor. Jag stannar och växlar några ord med henne. Hon är 96 år och tycker att det är lite jobbigt med all sand på trottoaren, men annars är det prima. Jag lämnar henne för att gå hem. Ungefär femtio meter senare ser jag en flyttfirma som har lagt ut en bro från lastbilen tvärs över trottoaren. För damen är detta ett oöverstigligt hinder. Jag hinner tänka tanken; ska jag säga till grabbarna som kånkar kartonger att om ca 18 minuter kommer en dam med sin rullator, bara så att de kan ha lite koll på henne?

Låt oss tänka att jag inte säger något till flyttgubbarna. Är det ont? Neutralt? Skulle jag hamna i kategorin god om jag sa till? Eller skulle det krävas mer för att det skulle anses ont? Något mer aktivt, typ att jag sopade ihop lite grus så att hon skulle få ett litet helvete med sin rullator innan hon ens nådde flyttbilen?

Den här dagen sa jag till flyttgubbarna. Hade jag gjort det om jag hade haft bråttom? Om jag varit på ett sämre humör? Är godhet en fråga om dagsform?

En av mina vänner blev sur på mig för att jag kallade henne för en mördare. Det kan man ju ha lite förståelse för, ingen vill få en sådan titel. Nu menade jag inte att hon hade slagit ihjäl något specifikt offer med en hacka, utan att det som gjorde henne till brottsling var vad hon inte gjorde. Mitt bråkprojekt startade med att jag frågade vad hon skulle göra om det satt en unge i hennes trädgård och höll på att svälta ihjäl. "Tja, ge den lite mat och ringa polisen", sa hon och tyckte frågan var knäpp. Okej, säger jag som gillrat min fälla, "och om ungen satt i en trädgård lite längre bort, typ i Uganda och du visste om att ungen höll på att kola av hunger, vad gör du då, ger den mat och ringer polisen? Med tanke på att hon inte gjorde allt vad hon kunde, så var hon delaktig i ett mord, alltså en mördare. Enligt bråkstiftaren.

Robert K Greenleaf myntade för länge sedan begreppet Servant Leadership. Han menade som första steg var att inte göra någon illa. "Do no harm". Om bara alla inte gjorde andra illa så skulle världen vara en betydligt bättre plats.

Okej, jag tänker att det finns tre steg:

Att vara ond.

Att vara neutral.

Att vara god.

Jag får en idé om ett tredagarsprogram för mig själv. Första dagen ska jag inte tänka eller göra onda tankar och saker. Det är målet för dagen. Inte att vara god eller ens neutral. Bara inte vara ond. Nästa dag ska jag vara neutral för att sedan dag tre slå till med att bara göra och tänka gott.

Instruktion första dagen:

Jag ska inte tränga mig.

Jag ska inte muttra över de som går rakt in mig på trottoaren.

Jag ska inte tänka på allt ont som kan hända.

Eller har hänt.

Jag ska inte tänka något ont om människor vars åsikter jag inte delar.

Jag ska inte vara avundsjuk på andra.

Jag ska inte ha fördomar om de jag möter.

Inga onda tankar.

Inga onda handlingar.

Inget mer ska jag kräva.

En hel dag.

Idag är all form av ondhet en ovälkommen gäst.