NÄR HÄLFTEN BLIR DUBBELT

Sitter en vårmorgon på tåget mot Vara. Lägger de sista bilderna till rätta i datorn inför den föreläsning jag ska hålla om några timmar.  En av punkterna är att skapa gemenskap genom att människor i en grupp ser vad de kan bidra med och tillföra helheten. Ju mer man ger, ju mer får man och så vidare.

Tittar upp från datorn, för att tänka, när jag ser att två killar kommit ombord på tåget och satt sig mot mig på andra sidan gången. Deras klädsel fångar mitt intresse. Klart trendiga, svarta spetsiga skor, rätt häng på brallorna, en i skinnjacka och en i en svart halvlång rock. Trendigt klippta, med luggen en bit ner över ögonen. Balla killar. Jag hör hur snacket går, att de tycker att de har koll på det mesta och är man runt 20 så har man väl det...

Plötsligt plockar den ena av de rätta killarna upp en rätt musikspelare ur fickan, en svart Ipod med två vita öronsnäckor. Jag hinner tänka att det verkar konstigt att han tänker avskärma sig från kompisen, de verkar ju ha det rätt trevligt ihop..

"Så jädra juste, lyssna på det här", säger innehavaren av musikmaskinen, och ger den ena öronsnäckan till sin polare.

De sitter länge och lyssnar, ibland avbrutet med ett "nu kommer en jädrigt juste låt...", "jaja...den här är cool".

Om två delar en chokladkaka i två lika delar så blir det hälften av kakan var. Om man delar sin ena öronsnäcka med någon så blir det inte hälften var, utan mindre. Har du någon gång lyssnat på en stereolåt i bara ett öra så vet du vad jag menar, det låter lite konstigt, burkigt. Om synergi är att 1+1=3 så är en hörsnäcka mer en fråga om att 1-1=-1. Det blir egentligen sämre för bägge. Men ändå så gör grabbarna det.

Kanske kalkylen även ska innehålla värdet av gemenskapen så att ett minus på ljud, men plus på vänskap, ger ett totalplus.