NÄR VAD ÄR VIKTIGARE ÄN HUR

Enligt ordboken:

Kritik=bedömande av ngts värde

Klaga= ge uttryck för sorg, bedrövelse, missnöje

Beröm= skänk av ära och heder, skryta

Komplimang=om åtbörd varigenom man uttrycker vördnad, artighet

Efter en förmiddags skrivande hemma hos Olle kör vi iväg som två hungriga vargar till en korvkiosk modell lite bättre. Vi beställer varsin tunnbrödsrulle och slår oss ner vid ett av de enkla borden. I bilen på väg tillbaka undrar Olle:

"Va din tunnbrödsrulle lite kalll också?".

"Jo", säger jag, "men den var ok".

"Mmm, konstigt att de inte kunde fixa till dom varma".

"Men det var i alla fall ett otroligt läge", säger jag, "so what the heck".

Vi fortsätter att tala om vårt gästskap. Hade vi varit bra gäster. Jovisst, vi hade uppfört oss, betalt, plockat undan efter oss, sagt såväl hej som hejdå och alltihopa. Men det var något som vi inte gjort. Berättat att rullarna var kalla i botten. Vi hade inte sagt ett ljud om detta förrän vi satt i bilen. Borde vi det? Jo, det skulle vi nog ha gjort. Så varför hade vi smugit ut utan att säga nåt? Kanske för att det alltid är lite pinsamt att kritisera. Varför är det? Precis som att det är svårt att ta kritik när vi istället borde se den som en gåva.

Den som kan konsten att ta emot kritik bryr sig mindre om HUR någon framför än VAD.

Vårt ego är ofta mest intresserat av HUR. Vi blir sårade av felformulerade ord och tonfall, vilket skymmer VAD någon vill säga oss.

Undrar hur mycket man går miste om.