GAMMAL TANT

"Vill du sitta?"
Jag står i gången i en fullproppad tunnelbanevagn. Den som frågar är en ung tjej som sitter på sätet närmast mig. Innan jag hinner svara reser hon sig och visar med ett leende och en gest med handen att platsen är min.
Jag ler generat tillbaka. Åren går snabbare än man tror tydligen. Det känns lite pinsamt men samtidigt blir jag glad. Hövlighet och artighet är ett finfint smörjmedel i vardagens alla möten. Och oj vad en sån liten gest påverkar mig. När det kliver på en ännu äldre kvinna vid nästa stopp, då är det jag som reser mig och skickar dem fina gesten vidare. Kanske skulle världen vara en bättre plats om vi var lite bättre på att vara vänliga och omtänksamma i vardagens alla små situationer. Jag får väl börja med mig själv. Det verkar smitta!