Nyheter @ VÄRDSKAPET AB

VärdskapsBrevet April 2009

Att ge sig själv en bonus

Precis som att vi vill visa andra uppskattning för ett gott värdskap, kan vi tacka oss själva, när vi gjort det. Den här berättelsen är ett bra exempel.

Efter föreläsningen för 300 personer inom kommun-förvaltningen lämnade tåget Halmstad. En dryg timme senare bytte jag till X2000 i Göteborg, för att ta mig hem till Stockholm efter en milt sagt intensiv vecka.

När vi rullade ut från perrongen kom konduktören och ville titta på biljetterna. Jag visade mitt årskort. Grannen innanför hade ett likadant och en platsbiljett på papper. (Själv är jag lite mer modern och får den elektroniskt...). Sedan slog jag på min bärbara dator. För att komma ut på nätet från tåget behöver man sitt bokningsnummer. Men jag lyckades inte starta upp min nya telefon för att hitta numret och mumlade något om "vad är det nu då...".
"Har du problem?", säger grannen bredvid.
"Äh, jag får inte igång mobilen och jag behöver bokningsnumret för att komma ut på nätet...".
"Ta mitt nummer, jag ska inte ut här", säger han och sträcker över biljetten.
En minut senare var jag "ute". När posten var avklarad började jag skriva på ett blogginlägg, om att minsann det lilla många gånger är det viktiga när det gäller värdskap. Och att det vore bra om fler människor brydde sig lite mer. Mannen bredvid ägnade resan åt att titta på en DVD, tror den var om gruppen Queen, då jag kunde skymta Freddie Mercury i slimmade brallor.

"Nästa Södertälje".

Min granne började resa sig. Jag samlade ihop alla mina kablar och ryggsäcken för att han skulle komma förbi.
"Tack för koden", sa jag med ett leende.
"Inga problem, ha en bra fredagskväll".

"Nästa Stockholm".

När jag böjer mig ner för att dra ut elsladden till datorn upptäcker jag hans. Stackarn. Så slår det mig att jag fick hans bokningsnummer och att jag såg att han hade årskort. Några minuter senare står jag i kundtjänsten på Stockholm Central.
"Jo jag hittar honom", säger damen på andra sidan disken, "men jag får inte lämna ut hans nummer, sekretess du vet".
"Jag förstår, men kanske du kan ringa honom och ge mig luren", säger jag vädjande.
Hon tittar med gliriga ögon på mig.
"Jo, hej det är från Kundtjänsten på centralen i Stockholm, jag har en kille här som vill tala med dig". Hon räcker över luren.
"Hej jag heter Janne, satt du på X2000 från Göteborg nyss?"
"Ehh, ja, vad, vem..."
"Jag har din el-kabel till datorn".
"El... glömde jag den, förbaskat!"
"Inga problem jag har den här, vad ska vi göra med den?"
"Jag ska med nattåget från Stockholm till Åre 23.55 ikväll, kanske kundtjänsten kan ge den till incheckningsdisken för det tåget?"
"Det ska säkert gå att ordna, ha en bra resa till Åre", säger jag.
"Tack", säger han till en människa han inte ens vet namnet på, precis som att jag inte vet hans. Men vad spelar det för roll? Det känns bara bra att kunna hjälpa varandra. Han gav mig sin kod och jag honom hans sladd.

På vägen hem var jag lite nöjd med mig själv. Lever som man lär och allt.

Gick förbi en löpsedel och såg att någon fått 100 miljoner i bonus trots att verksamheten gått back.

Jag klippte till med att köpa mig en liten chokladkaka för att visa mig själv lite uppskattning.

» Kommentarer(3)
» Kommentera artikel
» Tipsa om artikel

2009-03-31 » VärdskapsBrevet April 2009

2010-01-04 » VärdskapsBrevet Januari 2010

2007-05-25 » VärdskapsBrevet Juni 2007

2007-06-21 » Värdskap - en påminnelse att göra det självklara

2007-08-07 » VärdskapsBrevet Augusti 2007

2007-08-31 » VärdskapsBrevet September 2007

2007-09-17 » Sälen i världsklass

2007-10-01 » Värdskapsbrevet Oktober 2007