VärdskapsBrevet

Värdskapsbreven är lite annorlunda, ett mänskligt inslag bland alla andra mail som "drösar in" menar en av brevets 11 000 prenumeranter.

VärdskapsBrevet utkommer en gång i månaden och är ett kostnadsfritt inspirationsbrev med berättelser och tankar kring värdskap. Beställ prenumeration på Värdskapsbrevet till vänster.

Till höger kan du hitta tidigare Värdskapsbrev i arkivet.

Hur saker och ting hänger ihop 

Rektor Mikael Hakola har bjudit in Värdskapet att föreläsa för skolans servicepersonal i samband med en studiedag för alla Sverigefinska skolor i Sverige. "Skolan är så mycket mer än lärare och elever. Den första man möter vid en kontakt med oss är ofta en vaktmästare, eller någon som jobbar med ekonomi, administration eller städning. De är alla jätteviktiga för oss", säger Mikael.

Efter föreläsningen stannar skolsköterskan Inga-Lisa kvar en stund och pratar. Jag blir inviterad att dricka kaffe och vi följs åt till matsalen. Vi sällar oss till kön med kaffesugna som ringlar långt ut i korridoren. Det står ett litet sällskap från en annan skola framför oss. En kvinna vänder sig mot oss.
"Vet ni vad det där är?" frågar hon och pekar på en skylt med en glad grön groda som sitter på en dörr.
"Det är symbolen för städskolan som vår städerska håller i", svarar Inga-Lisa.
"Är det en städerska som har städskola?"
"Javisst, det är ju hon som är expert."
Kvinnan som frågat ser tvivlande ut, men nöjer sig med svaret och vänder sig mot sitt sällskap igen. Jag har aldrig heller hört talas om städskola. Låter klockrent i mina öron om det är just städerskan som har hand om den.

Matsalen ser precis ut som jag minns min barndoms skolbespisning. Inga-Lisa och jag slår oss ner och får sällskap av en kvinna som presenterar sig som Päivi. Det visar sig att Päivi är städerskan! Just hon som håller i städskolan. Nu måste min nyfikenhet stillas och jag ställer tusen frågor. Det visar sig att konceptet kommer från Finland - Sipi Sammakon Siivouskoulu - grodan Sipis Städskola. Den börjar redan i förskolan och handlar inte bara om städning utan även mycket om hyfs och vett. Hur man beter sig vid matbordet. Hur man tvättar händerna. Hur man ser till att ställa skorna på sin plats för att de ska torka. Syftet är att barn ska förstå hur saker och ting hänger ihop.
"Till exempel vad man börjar med när man städar. Att det är enklare att dammsuga när saker står på sin plats", förklarar Päivi.
Genialiskt, tänker jag. Tänk allt det där som vi föräldrar tjatar och tjatar på våra barn om! Det är klart att när skolans städexpert säger det så lyssnar de förstås. Päivi fortsätter berätta om miljöaspekterna som också kommer in, som att inte låta vattnet skvala ur kranen och lampor lysa i onödan.
"Jag skulle vilja rikta in mig ännu mer på hållbar utveckling." Det lyser i ögonen på Päivi när hon berättar och jag börjar fatta att det här handlar om något mer än att det är viktigt för barnen.
"Du pratade om det där att gilla det man gör och våga vara lite stolt över sitt arbete", fortsätter hon. "Att jobba med städskolan är ett sätt för mig att höja statusen på mitt jobb. Och ärligt talat, även att göra det lite roligare. Det är väl inte alltid så jättekul att städa", ler hon.
  Försedd med en liten arbetsbok om städning, med en glad groda på framsidan, promenerar jag tillbaka till kontoret. Och funderar. Kul att se någon som blomstrar som Päivi. Kanske är det så att om jag bara får möjlighet och utrymme att ta egna initiativ, så greppar jag den chansen och driver själv min utveckling. Gör mitt jobb mer meningsfullt, skapar glädje och stolthet för min egen insats och bidrar på samma gång till ett gott värdskap. Är det så det hänger ihop? Det tål att tänka på.

Text: Katarina Bergström