De osynliga händerna

januari 9, 2018

Vi är några som står vid dörrarna på bussen för att strax gå av. En äldre dam på sköra ben står framför oss. Jag hinner tänka tanken att det är en utmaning för henne att ta sig på och av bussen, när jag ser en hand komma fram och diskret ta grepp om hennes kappas skärp. Damen märker ingenting. Bussen stannar. Vaksamt följer handen damen när hon försiktigt går av. En sekund senare släpper den greppet om hennes skärp. Väl av bussen går handen och damen skilda vägar.

På vägen hem tänker jag på alla osynliga händer som finns i tillvaron. Om hur många människor gör och har gjort saker för andra i tysthet, utan annan vinning än att följa något inom sig som vill bry sig. Handlingar som aldrig hamnar på nyheterna utan lever en anonym tillvaro och är ofta svåra att upptäcka.

Ibland har det varit händer i farten för länge sedan. Som när de för flera hundra år sedan byggde en ny matsal på universitet på Oxford med ett speciellt ekträd. För en tid sedan var det dags att renovera den vackra matsalen fann man till sin glädje att någon, när de byggde huset, även hade planterat samma sorts träd i skogen invid, för att de skulle kunna göra renoveringen och behålla matsalen som den en gång byggts.

Värdskap, konsten att få människor att känna sig välkomna, kan ta många former, ibland utan att vi ser det arbete som någon gjort för att vi ska känna oss väntade.

Till slut kanske det är alla dessa händer som gör oss till människor och skapar mening och glädje i våra liv, oavsett om det gäller en vacker byggnad eller en dam med sköra ben på en buss.

Text: Jan Gunnarsson