Det överraskande värdskapet

januari 9, 2018

När gjorde du något oväntat för någon senast? Värdskap kan många gånger vara just det, och det är ofta något som stannar kvar länge hos den som överraskas. Här en fin liten berättelse från en av våra uppdragsgivare.

”Min man är en riktig slöfock med tummen mitt i handen. Han är bättre på att sitta framför tv:n med en öl, än att sätta på sig snickarbyxorna, om man så säger”.

Jag satt nyfiken och undrade vart hennes historia om ett gott värdskap skulle ta vägen.

”Vi hade precis flyttat in i en ny fin lägenhet och skulle ha gäster över helgen. Jag bad gubben flera gånger att åka till IKEA och köpa en garderob och skruva ihop den, så att våra vänner skulle ha någonstans att hänga in sina kläder. Men icke, han verkade fastlimmad i soffan. Till slut gav jag upp och for iväg till möbelvaruhuset och köpte en garderob. Väl hemma släpade jag in det platta paketet i vardagsrummet och förklarade för TV-entusiasten att nu var det bara att sätta fart och skruva ihop den.

– Det klarar jag aldrig, grymtade han.

– Det gör du visst, finns en bra instruktion i paketet, till och med verktyg att skruva ihop den, sa jag och pekade med hela handen.

Genom något slags mirakel reste han sig upp och tog tag i projektet. Men så himla långt kom han inte. Han började med att sätta ihop en långsida med ena kanten av överdelen. Och sedan, hur han kunde komma på idén fattar jag inte, reser han upp det hopskruvade för att se att det verkade rätt. Resultatet blev att överdelen vek ner sig och rev ut skruvarna ur sina hål. Katastrof. Jag kunde inte hålla tillbaka med min ilska och skällde ut gubben efter noter, jag menar hur klumpig får man vara. Han var inte mindre förbannad och vräkte ut saker om att det var jag som tvingat honom att göra något han inte kan. Tur att inte ungarna var hemma och hörde oss skrika på varandra. I ilskan tog jag de två förstörda delarna, slängde in dem i bilen och for tillbaka till IKEA.

Där på återlämningen hände något jag sent ska glömma.

För killen bakom disken berättade jag vad som hänt, om klantskallen därhemma och att vi just nu befann oss närmare en skilsmässa än någonsin.

– Oj, oj, oj, sa han och skakade med huvudet, det var ju inte bra alls.

– Nä, inte mycket, suckade jag.

– Vänta en stund här så ska vi se vad vi kan hitta på, sa han och försvann in på lagret.

Efter ett tag var han tillbaka med två nya delar.

– Toppen, sa jag, var betalar jag för dessa?

– Du behöver inte betala något, misslyckas kan även den bäste.

– Oj, tack det var hyggligt, sa jag förvånat.

– Så tänkte vi att ni kunde behöva även detta…

Han lämnade över ett vitt kuvert som jag nyfiket öppnande.

”PRESENTKORT. MIDDAG FÖR 2”

– Vi tyckte att ni kunde behöva göra något trevligt tillsammans, sa killen med ett leende lika stort som varuhuset.

 

Text: Jan Gunnarsson