Det vi har framför oss

februari 14, 2018

De gamla sköra benen kliver försiktigt ombord på bussen. Tio sekunder senare, när bussen styr ut från hållplatsen, sitter han ner tryggt på väg till barnbarnsbarnen.
En människa ute på en liten resa känner sig sedd.

Tandsköterskan lägger sin omtänksamma hand på en axel, sekunden innan borren startar.
En människa med lite oro känner sig lugn.

”Hur är det?”
En människa som är orolig för sitt barn känner omtanke från en kollega.

”Berätta om ditt problem så kan vi lösa det tillsammans.”
En människa som ställt till det känner lite sympati.

”Välkomna till Sverige, ursäkta kylan!”
Några människor som tvingats lämna sitt land långt bort känner att de är bland vänner.

”Ledsen, vårt system verkar ibland glömma bort att alla inte är IT-experter.”
En människa som försöker köpa biljetter känner sig lättad.

”Vad trevligt med blommor på skrivbordet.”
En människa som börjar sitt nya arbete känner sig väntad.

”Berätta, var vill du att vi hänger upp dina vackra tavlor?”
En människa som kommer till äldreboendet känner sig hemma.

Ett par ögon ser förtvivlan framför sig och bjuder in till en kram.
En människa som fått ett jobbigt besked känner sig lugnad.

”Jag ser att du har det jobbigt, det kanske måste få vara det ett tag.”
En människa upplever medkänsla.

En man på tåget mitt emot en ung mamma gör grimaser för att lugna det skrikande barnet.
En människa känner att en annan människa också varit förälder.

”Det är klart att du får en ny, det har hänt mig några gånger.”
En människa som tappat sin räksmörgås i golvet känner lite förståelse.

”Egentligen var det till igår du hade bytesrätt, men det fixar vi.”
En människa som inte hunnit känner sig speciell.

”Hej, tror du glömde dina blommor i min Taxi.”
En människa på väg till en uppvaktning känner tacksamhet.

Ett ”kan jag hjälpa dig?” till den äldre damen med sin tunga väska vid trappan.
En människa som inte längre har kvar styrkan i sina armar upplever värdighet.

Värdskap. Det stora finns i det lilla och det man har precis framför sig.

Text: Jan Gunnarsson